Underhållsskuld 60 miljarder?

Den offentliga debatten om transportinfrastruktur går varm. I börstermer är vi på all-time-high. Efter det att förra veckans infrastrukturproposition fått kritik – i stort berättigad – från flera håll, så har den aviserade nedläggningen av Bromma flygplats tagit stor plats. Det är ett faktum att resandet med både flyg och tåg har gått ner under pandemin, men det ger oss visst utrymme att dra förnyade slutsatser om framtidens resande och transportsystem. I det perspektivet är regeringens utspel och förslag i det närmaste att betrakta som levande framtidsunderlag som successivt anpassas efter uppdaterade scenarier. Samtidigt haltar det officiella prognosarbetet som bedrivs av Trafikverket, historiska förhållanden genererar prognoser och scenarier som ligger hjälplöst på efterkälken. När det gäller järnvägen är det nu hög tid att se sanningen i vitögat. Kapacitetstaket för järnvägen är redan passerat och att bygga ny kapacitet för ökande gods- och persontransporter är ett måste för framtiden. Det är dags att svara upp mot de löften som flera regeringar genom Sverigeförhandlingen lämnat till kommuner utmed tänkt sträckning av nya stambanor och knyta ihop uppgörelsen med hundratusentals bostäder utmed banan.

Idag har Tågföretagen gått ut med en mer utvecklad syn på regeringens infrastrukturproposition från förra veckan. Se pressrelease, separat artikel på webben och PM med våra ställningstaganden. Den initiala glädjen över en i och för sig stor ökning av den finansiella ramen förbyttes snabbt i insikter om grundläggande brister. Med regeringens förslag tillåts underhållsskulden för järnvägen växa till nästan 60 miljarder kronor under planperioden. Dessvärre finns – än så länge – inte politiskt mod att separera ut det stora framtidsprojektet nya stambanor utanför anslagsbudgeten. Investeringen i ERTMS ombordutrustning som kräver statlig medfinansiering hanteras inte alls och hela ERTMS-projektet riskeras därmed på grund av trösklar för tågoperatörerna att delta i utrullningen.

Pandemilagstiftningen och restriktioner fortsätter att tynga den långväga persontrafiken. Vår begäran om möte med infrastrukturminister Tomas Eneroth för att adressera dessa utmaningar är än så länge obesvarad. Under riksdagens frågestund på torsdagen replikerade infrastrukturministern att stöd redan utgår till godstrafiken och regional kollektivtrafik. Men det är inte det vår fråga handlar om. Vår fråga handlar om den särskilda utmaningen som den samhällskritiska långväga kollektivtrafiken står inför med en situation som i det närmaste är ett partiellt näringsförbud.