Viktig studie av hur klimatet påverkar biologisk mångfald

Hur påverkar klimatförändringar arters förekomst och utbredning? Det är en nyckelfråga i klimatdebatten som är svår att svara på utan information om artens naturliga variation. Nu kan forskare från Uppsala universitet för första gången ge en detaljerad bild av naturlig variation genom en stor studie som idag publiceras i den ledande vetenskapliga tidskriften Current Biology.

Hur klimatförändringar påverkar arters förekomst och utbredning är en central fråga i klimatdebatten eftersom människans inverkan på klimatet riskerar att hota den biologiska mångfalden. Men fram till nu har det saknats metoder för att undersöka hur den naturliga variationen i klimatet tillbaka i tiden har påverkat arters förekomst.

Krystyna Nadachowska-Brzyska och Hans Ellegren vid Evolutionsbiologiskt Centrum, Uppsala universitet, har nu för första gången kunnat belysa frågan i detalj genom att analysera hela arvsmassan hos ett 40-tal fågelarter. Genom att studera DNA-molekylens genetiska variation har de kunnat beräkna hur vanliga arterna har varit vid olika tidpunkter, från flera miljoner år tillbaka fram till historisk tid.

-Majoriteten av alla arter uppvisar cykliska svängningar i antal, säger Hans Ellegren. Svängningarna sammanfaller ofta med istidernas perioder.

Under kvartärtiden (Pleistocen, dvs de senaste två miljoner åren) har inlandsisen i återkommande perioder brett ut sig över stora landområden på jordklotet. Arters utbredning har då tryckts ihop, med minskande antal individer som följd. När klimatet har blivit mildare och isen dragit sig tillbaka har många arter åter ökat i antal.

Att arter ökar och minskar i antal tycks således vara en naturlig konsekvens av klimatets variation. Samtidigt varnar Hans Ellegren för effekterna av människans inverkan på de miljöer som många fåglar lever i och i längden också på klimatet:

- Den senaste istiden, för 110 000 till 12 000 år sedan, har haft särskilt stor påverkan på fåglarna. Många arter uppvisar då de alla krraftigast minskningarna i antal, säger han.

Det här gör att människans sentida påverkan på miljöer och habitat, och naturligtvis klimatet, riskerar att få extra stor negativ inverkan på redan "nedgångna" arter. Den antropogena påverkan kan därför vara det som gör att det ”tippar över” och till slut leder till utrotning.

- Vi har analyserat flera arter från IUCN's röda lista över utrotningshotade arter och flera av dessa, t ex tofsibis, krontrana, brun mesit och kea, är sådana som låg på en nivå redan när människans aktiviteter påverkade deras utbredning, säger Hans Ellegren.

Undersökningen bygger på avancerade matematiska beräkningar av hur många individer av respektive art som har funnits vid olika tidsperioder för att ge den genetiska variation i arvsmassan som nu kan observeras. Undersökningen är den hittills mest omfattande i sitt slag.

För mer information, kontakta professor Hans Ellegren, tel: 070-4250637, email: Hans.Ellegren@ebc.uu.se