Ny rapport: Det kommunala utjämningssystemet borde stöpas om

Regeringens förslag om att förändra den kommunala kostnadsutjämningen snedvrider ett redan dåligt fungerande system och bygger inte broar mellan stad och land.

Därför föreslår Stockholms Handelskammare i en ny rapport att hela utjämningssystemet ses över baserat på tre bärande principer för att göra det mer ändamålsenligt.

- I dag omfördelar systemet stora resurser mellan större städer där enstaka kommuner får ta ett oproportionerligt stort ansvar. Det vore bättre med ett system där små glesbygdskommuner får bättre stöd att tackla deras strukturella utmaningar i välfärden och där större städer tar ett gemensamt ansvar, säger Stefan Westerberg, seniorekonom på Stockholms Handelskammare.

Från och med 1 januari kommer kostnadsutjämningen – som är en mindre del av det kommunala utjämningssystemet – att förändras. Det uttalade syftet är att underlätta glesbygdskommunernas möjligheter att leverera välfärdstjänster till medborgarna.

- Det finns en god tanke bakom det, men tyvärr leder det till att kommunerna som redan i dag drar ett tungt lass tvingas dra ett ännu tyngre lass. Samtidigt undviker man den större diskussionen, om systemet som helhet, där stora resurser slussas till befolkningsmässigt stora kommuner som borde kunna ta ett större eget ansvar, säger Stefan Westerberg.

I rapporten konstateras att de tio kommuner som tar emot mest kommunalt utjämningsstöd tilldelas 25 procent av alla medel. I topp ligger Malmö stad som får mer stöd än landets 52 minsta kommuner tillsammans. Det bottnar i att den stora mängden pengar omfördelas inom ramen för inkomstutjämningen och där får alla kommuner som har lägre skattekraft än 115 procent av rikssnittet ta emot pengar.

Därmed är endast 9 av 290 kommuner – alla i huvudstadsregionen – nettobetalare till systemet.

Systemets utformning leder till att befolkningsmässigt stora kommuner kan uppta en stor del av alla medel även om man har en skattekraft som är högre än genomsnittet.

I rapporten redovisas siffror från Demoskop som visar att 68 procent av stockholmarna anser att det är relevant att ge utjämningsstöd till kommuner med färre än 50 000 invånare, men bara 14 procent är positiva till utjämning till kommuner med mer än 200 000 invånare.

Endast 3 procent anser att kommuner med över 200 000 invånare ska kunna ta emot utjämningsstöd utan någon typ av motkrav.

- Vi anser att dagens system fungerar ganska dåligt för att utjämna skillnader mellan stad och land. Det behövs ett system som hjälper glesbygdskommuner på riktigt, ökar incitamenten att fokusera på jobb och tillväxt med en bärande princip om att större städer ska ett gemensamt ekonomiskt ansvar så att inte ett fåtal kommuner får en orimligt stor kostnadsbörda, säger Stefan Westerberg.

Stockholms Handelskammares tre principer för ett nytt utjämningssystem:

1. Kompensera förutsättningar som inte går att påverka

Med en tilltagande urbanisering är det fullt rimligt att man stärker de utbetalningar som beror på strukturella faktorer, såsom ett allt glesare befolkningsunderlag. Det bör finnas utrymme att öka stödet till kommuner med låg tillgänglighet, det vill säga de som befinner sig långt bort från stora arbetsmarknader.

2. Förenkla systemet

Dagens utjämningssystem är mycket komplext och sannolikt är det endast en handfull personer som verkligen förstår hur det fungerar. För att systemet ska kunna uppfattas som legitimt måste det förenklas. Små reformer i utvalda delar kommer enbart att öka systemets komplexitet, samtidigt som de verkliga problemen inte åtgärdas.

3. Skapa sunda incitament och motkrav

Utgångspunkten måste vara att alla våra urbana stadskommuner ska kunna stå på egna ben. Att andras skattepengar ska finansiera löpande underskott på platser som har alla förutsättningar att vara självförsörjande är inte rimligt, och inte försvarbart ur ett tillväxtperspektiv.

Det kommunala utjämningssystemet måste därför, som motprestation, kräva att en kommun håller sin ekonomi i balans, arbetar aktivt med tillväxtreformer och att bidragen går till central samhällsservice. Det kan till exempel handla om att medvetet budgeterade underskott behöver tas bort eller att kommunalskatten måste höjas.

Samtidigt bör kommuner som arbetat hårt för att öka sin skattekraft, till exempel genom produktiva investeringar i företagande och sysselsättning, få behålla frukterna av sitt arbete.