Stickgerilla klädde in Ordenshuset i Umeå

Det är NBV Norr som i samarbete med konstnären Julia Rio har samlat en stickgerilla som stickat, virkat och sytt ihop mängder av färgglada lappar.Tillverkningen har pågått sedan i våras, och första helgen i september var det dags att klä in huset.

– Idén kommer ursprungligen från Anton Hjärtmyr, som är kulturkonsulent på Våra Gårdar, berättar Eva Emadén, verksamhetsutvecklare hos NBV.

Han kände till konstnären Julia Rio, som går på Konstfack och arbetar med gerillastickning och målad gatukonst. Han såg ett samarbete med henne som ett sätt att få uppmärksamhet kring nykterhetsrörelsens mötesplatser och verksamhet.

– Sedan har vi utvecklat den idén, förklarar Eva Emadén. Vi ville ha en upptakt till ett arbete som vi hoppas ska leda till en diskussion om att våga ta plats i det offentliga rummet, och inte minst att stärka grupper som inte är så vana att uttrycka sig och höras offentligt.

Julia Rio var i Umeå en helg i våras och höll då i en workshop i virkning och stickning, det var upptakten på konstprojektet. Sedan dess har man samlat in bidrag i form av stickade och virkade lappar i olika storlekar.

– Det är inte bara tjejer utan också en hel del killar som har bidragit, förklarar Eva Emadén. Att bryta normer är ju något som vi arbetar med, så det känns bra.

Sedan starten i våras har man haft mer än 50 medskapande, varav några varit anonyma handarbetare som bara kommit och lämnat in en stickad eller virkad lapp till NBV-kontoret.

Under första helgen i september, när huset kläddes in, medverkade ett 30-tal personer under två intensiva dagar. Julia Rio gjorde en skiss som visade hur stora bitar hon ville ha, och när de första stora styckena på omkring 1x3 meter var ihopvirkade började hon spika upp dem på fasaden med hjälp av en skylift.

Konstverket utgår från hörnet av Ordenshuset, där Café Kakmonstret ligger, och caféet bidrog med rabbaterat fika till alla som virkade, sydde, knåpade, spikade och jobbade med projektet.

– Arbetsglädjen var fantastisk, och hela tiden hade vi musik i högtalarna som bidrog till stämningen, säger Eva Emadén.

En del av det textila materialet kommer från ”enmilahalsduken”. Initiativet till den togs 2012 av en kvinna i Umeå som bloggade om att hon ville ha bidrag till en halsduk som skulle platsa i Guiness Rekordbok. Många, många människor från hela landet skickade in stickade bidrag eller bidrog med garnrester. Lantmäteriet mätte upp halsduken och fastställde hösten 2014 att den verkligen var en mil lång, och den kom alltså med i rekordboken. 400 meter från den milslånga halsduken skänktes till det här projektet.

– Men vi hade fått in en hel del bidrag och hann inte täcka mer än en bit av husets fasad, så vi har bara använt en bråkdel, berättar Eva Emadén. Halsduken är 25 cm bred, så vi klippte den i 3-meters bitar som vi virkade ihop. Men vi har alltså inte haft ont om material!

Ordenshuset får vara instickat till den sista oktober.

– Längre vågar vi inte fortsätta, säger Eva Emadén. Fukt och kyla kan skada fasaden på det gamla huset, som är byggt 1901. Så i slutet av oktober ska vi försiktigt ta bort varenda spik.

Hon är säker på att det kommer fler kreativa projekt hos NBV Norr men vet inget om hur de kommer att se ut.

– Vi ska prova med hantverkskvällar på Café Kakmonstret. Om det finns intresse bland dem som kommer dit för mer gerillastickning, eller andra sätt att jobba med det offentliga rummet, kan det bli fler sådana projekt. Men det låter vi deltagarna styra. Vi säger att vi vill ”demokratisera demokratin”, och då är det förstås deltagarna som ska avgöra vad det blir.