Årets Greta Pin-pristagare: ”Man tröttnar aldrig om man har trevligt”

I femton år har Ingamaj Andersson, som bor i Nogersund utanför Sölvesborg, träffat sin studiecirkel en gång i veckan. De stickar och snackar, pysslar och diskuterar. Nu har hon belönats med NBV:s årliga pris.

– Det var omtumlande att få priset. Jag blir lite chockad. Man gör saker, men aldrig för att man tror att man ska få ett pris, säger Ingamaj och skrattar.

Allt började när Ingamajs kollega skulle gå i pension, och kom på idén om en studiecirkel. Ingamaj själv kan varken sticka, virka eller sy men hon kan prata. Det var så de kom på Stick och snack.

– Vi ville inte att bara de som är duktiga på handarbete skulle känna sig välkomna. Det är ju gemenskapen och samtalet man vill åt. Idag är vi ibland upp till 25 personer härifrån och från byarna runtomkring som ses, och den äldsta deltagaren är en kvinna på 87 år.

Studiecirkeln som ett bot mot ensamhet
Ingamaj beskriver att många äldre är ensamma ute på landet – kanske har de blivit änkor eller skilt sig. Genom att träffas och finna gemenskap slipper man ensamheten, och blir en del av ett sammanhang.

– Här i vår by finns ett kulturhus med halmtak och en gammal fiskarstuga där vi kan sitta. Vissa av oss är väldigt aktiva stickare, andra syr strumpor eller broderar och själv pratar jag mest!

Förutom att prata, brukar 71-åriga Ingamaj läsa högt för gruppen ur olika böcker när hon fastnar för något speciellt. Andra gånger föreslår hon ett tema som de kan diskutera tillsammans.

– I våras pausade vi på grund av pandemin, och även nu igen, men däremellan har vi setts med avstånd. Under uppehållet såg jag till att ringa runt till våra deltagare och kolla hur de mådde, säger Ingamaj vidare.

Vad hon älskar med folkbildningen är att alla har råd och möjlighet att delta.

– Man behöver inte ha mycket pengar eller kunskap, har man inte ens en tia till kaffet någon vecka så är det inte hela världen. Alla är välkomna!

Så orkar man i längden – Ingamajs bästa studiecirkel-tips:

#1. Få alla att känna sig inkluderade

Man måste inte komma till Stick och snack om man inte vill. Man kommer de torsdagar man kan, helt enkelt. Och när man väl kommer så är Ingamaj noggrann med att hälsa varje medlem välkommen.
– Alla betyder något och är viktiga i vår studiecirkel.

#2. Ta stöd från studieförbundet och andra aktörer

Förutom torsdagsträffarna har Stick och snack bjudit in föreläsare och arrangerat utställningar. Där har stödet från NBV varit ovärderligt, säger Ingamaj. Men hon poängterar även vikten av att be om stöd från flera aktörer när det behövs. De har samarbetat med såväl KRIS som den lokala teaterföreningen och kommunen.

– En gång hade vi Annika Östberg här och föreläste. Det hade varit omöjligt utan ett studieförbund i ryggen. Vi har även arrangerat utställningen Kulturarvet i byrålådan och som avslutning bjöd vi in broderauttexten som föreläsare, i samarbete med kommunen och NBV. Då var vår kontakt på studieförbundet på plats också för extra stöd. Man kan inte stå på ett ben, för då ramlar man till sist.

#3. Rättvis arbetsfördelning

Stick och snack har ett tydligt upplägg för att undvika dålig stämning inom gruppen: Var och en tar med sin egen kopp och sitt eget fika till träffarna.

– Då blir det aldrig någon konkurrens om vem som har bakat den godaste kakan eller vem som måste plocka undan efteråt. Alla tar med sin kopp hem när de lämnar studiecirkeln. Jag fixar kaffe och så bidrar alla med en tia per gång för det.