Kultur och struktur när den är som bäst

Ibland får vi frågan på Mimer hur vi lyckats så bra med managementmodellen USK, Utmärkelsen Svensk Kvalitet. Vi har några framgångsfaktorer men en av de absolut största är att vi har HR och Kvalitet på samma avdelning. Vi behöver både struktur och kultur och vi behöver jobba hand i hand.

Vi har fyra områden som balanserar företagets styrning; Kund, Lönsamhet, Kvalitet och Medarbetare. Vår strategi är att om vi får till engagerade medarbetare som lever värderingarna samtidigt som de följer gällande rutiner och ständigt söker förbättringar, då kan vi få nöjda kunder och därmed en god lönsamhet. Det finns ett spänningsfält mellan instruktioner och värdegrundsbaserad eftertanke. Ett spänningsfält mellan att behandla alla lika eller behandla alla utifrån vad de behöver som bäst.

Det är alltid enklare att göra som man alltid gjort, varför tänka nytt? Det är enklare att skyla över saker än att gå till grunden med dem. Det är lättare att lösa problem snabbt än att fråga sig varför problemen uppkom och det är också lättare att gnälla än att verkligen bidra till lösningar på problemen. Det beror säkerligen på ett uns lathet och ett uns feghet och en hel del okunskap.

Vi har verkligen kommit långt på Mimer, jag är så grymt stolt och glad för det. Men vi har en bit kvar och då tänker jag på självledarskap. Att inte skylla på andra utan göra sin del. Och ett ledarskap som visar på tydlighet, når mål och som lever värderingarna men samtidigt vågar möta medarbetarna och lyssna utan att direkt ha svaret, när regelverk, strukturer krockar med kultur och värdegrund.

Vi brukar säga att vi ska hålla oss på vägen och inte åka ner i diket. VI ska inte hamna i det dike där medarbetarna slutar tänka och känna efter och dessutom inte visa nytänkande och ansvarskänsla utan bara göra som man alltid gjort. Men vi ska inte heller hamna i andra diket där vi ifrågasätter allt och gör efter eget huvud istället för som vi bestämt.

Att jobba värdegrundbaserat handlar om att fundera över vad som är viktigt på riktigt. Exempelvis där alla människor har samma värde, en ren miljö, trygghet, hälsa och omtanke. Vi vill nog allt detta men vi är inte överens om hur vi ska nå dit för det står inte i någon instruktion eller manual. Här behöver vi leda oss själva och hjälpa varandra genom dialog. Vi behöver skapa äkta genuina mänskliga mötesplatser där alla tar sitt ansvar i den uppkomna situationen.

Jag läste någonstans att när själva människan krockar med rutinen, eller kulturen krockar med strukturen då blir bådas styrkor och svagheter som tydligast. Vi måste våga låta det krocka. Vi måste våga och orka ta tag i frågeställningarna, då just då är både kulturen och strukturen som bäst. Så vi fortsätter med vår balanskonst, för ett vet vi, att vi blir aldrig färdiga.

Wivecka Ljungh
HR- & Kvalitetschef på Mimer