Arbetsmarknaden står långt från sina kandidater – Hur skapar vi ett samhälle som är till för alla?

Enligt FNs mänskliga rättigheter, artikel 23, har varje människa rätt till arbete och fritt val av sysselsättning. Hur ser detta ut i praktiken, och hur öppen är vår arbetsmarknad för personer som inte passar in i den allt snävare mallen?

Jeanette Fridh har i nära 30 år arbetat med att främja rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Hon beskriver att hon hela sitt liv brunnit för och jobbat med mänskliga rättigheter, men att katalysatorn för hennes nuvarande engagemang var när hennes son diagnostiserades med en intellektuell funktionsnedsättning.

– Det fick mig att se bristerna i samhället på ett helt nytt sätt. Det började som ett ideellt engagemang, som jag jobbade med jämte mitt vanliga arbete. Idag förstår jag faktiskt inte riktigt hur jag hade tid, berättar Jeanette.

Idag fokuserar Jeanette fullt ut på sitt engagemang för en mer inkluderande värld både genom ett antal ideella uppdrag samt genom sitt företag, och hon har ett stort engagemang för allas rätt till arbete. Som en del i sitt arbete tog Jeanette fram Funkisflaggan Precious, en flagga för för personer med funktionsnedsättning. Ambitionen var att samla hela rörelsen under en gemensam symbol, och på så sätt skapa en gemensam kraft för förbättrade rättigheter.

Tidigare har Jeanette haft roller på bland annat arbetsförmedlingen, vilket givit henne en god förståelse för arbetsmarknadens brister och möjligheter.

– Jag brukar säga att det är arbetsmarknaden som står långt ifrån arbetstagarna, och inte tvärtom. En snäv syn på kompetens och orimliga kravlistor har skapat en arbetsmarknad där få får plats. Tyvärr innebär det att många som vill och skulle kunna arbeta har otroligt svårt att få ett jobb, och arbetsgivarna i sin tur går miste om mycket värdefull kompetens.

Men det är inte bara företagen som behöver bättra sig, menar Jeanette. Hon ser ambition hos arbetsgivare att anlita personer som har en funktionsnedsättning, men en oro för vad det innebär, och brist på resurser sätter stopp.

– Även om jag gärna skulle vilja se mer initiativ från arbetsmarknaden att vidga sina vyer, så är det också orimligt att förvänta sig att en arbetsgivare ska veta exakt vilken typ av stöd som en specifik person kan behöva i sitt arbete. Där behöver statliga instanser komma in och stötta, antingen i form av en kontaktperson eller andra resurser som kan hjälpa såväl arbetsgivare som arbetstagare att vara trygga under så lång tid som både arbetstagare och arbetsgivare känner att behovet finns.

Jeanette menar att det som verkligen behövs är en mer flexibel arbetsmarknad, och i förlängningen ett mer flexibelt arbete. För att alla som vill ska kunna arbeta krävs att alla jobb inte ser likadana ut, utvecklar hon.

– Framförallt måste man som arbetsgivare vara beredd att ifrågasätta sina egna arbetssätt, och vad som kan anpassas. Till exempel mötte jag för en tid sedan en kvinna som var döv. Hon hade sökt ett antal jobb som hon var väl kvalificerad för, men i en av rekryteringsprocesserna blev hon direkt bortprioriterad för att hon inte skulle kunna delta på digitala möten. Det är ett bra exempel på vilken typ av ovetande diskriminering som kan finnas hos ett företag. Därför blir det extra viktigt för företagen att analysera sig själva, och verkligen ställa sig själva frågan: vilken typ av personer jobbar inte här, och varför? Vad kan vi göra för att förändra det? Genom att vara öppen för att anpassa små rutiner kan man skapa en arbetsplats som blir inkluderande för alla.

Att hitta nya, modernare arbetssätt menar Jeanette är en viktig nyckel till en sund arbetsmarknad. Hon understryker att arbetsmarknaden idag skulle behöva en total omstart. Mycket behöver förändras, och inte minst arbetsförmedlingens uppdrag.

– När jag själv arbetade på arbetsförmedlingen gjorde jag och några kollegor en undersökning i form av ett projekt om varför just personer med funktionsnedsättning hade svårare att få jobb. Vi pratade med ett antal företag och konsensus var att det finns ett gap mellan vad arbetsförmedlingen kan erbjuda i form av resurser, och vad företagen faktiskt behöver.

Jeanette säger även att rekryteringsprocessen behöver förbättras. Idag är det många som pratar om hur komplicerat det kan vara att söka ett jobb, med tusentals olika portaler, tester och intervjuer. För en person med en funktionsnedsättning menar Jeanette att detta kan upplevas tusen gånger svårare.

Det finns positiva trender, där företag på allvar ser över sina rekryteringsprocesser för att bli mer inkluderande. Jeanette förklarar att de som gör det rätt är de som involverar hela företaget. Inkludering måste helt enkelt bli ett arbetssätt som genomsyrar hela organisationen.

Regeringen har nu givit Arbetsförmedlingen uppdraget att prioritera personer med funktionsnedsättning i sitt arbete. Det är en positiv utveckling, säger Jeanette, men samtidigt är det inte exakt så enkelt. Enligt SCB är det idag bara 52% av personer med funktionsnedsättning som har ett jobb, motsvarande siffra för den övriga befolkningen är 82%. För att uppnå långvariga resultat behövs en omarbetning av hela arbetsmarknaden, inklusive rekryteringsprocessen. Inte bara i form av direktiv utan en ordentlig handlingsplan.

– Jag tror att en bra början kan vara att bjuda in personer med funktionsnedsättning till bordet. Även om det inte på långa vägar är en homogen grupp är det enligt mig alltid bättre att tala med personerna som direkt berörs. Om vi vill skapa en arbetsmarknad för alla måste den också utformas av alla.