Nyhet -
Människan – biosfärens bästa hopp
Detta är en del av Institutet för framtidsstudiers nyhetsbrev maj 2023, läs hela här >
Mänsklig aktivitet har ofta negativ påverkan på jordens ekosystem. Men är människan ändå i det långa loppet ekosystemens och hela biosfärens bästa – faktiskt enda – hopp? Det menar forskarna Karim Jebari och Anders Sandberg.
Biosfären är summan av alla ekosystem på jorden. Många är under stor stress på grund av mänsklig aktivitet som orsakar global uppvärmning och artutrotning. En del drar därför slutsatsen att människan är ett hot mot biosfären.
Inom ekocentrism, en gren inom miljöetik, betraktas ekosystemen och biosfären som värden i sig, inte bara som värdefulla för att de kan ge människan något. Då människan orsakar kraftig miljöförstörelse finns de inom ekocentrismen som anser att det vore bäst om den mänskliga industriella civilisationen försvann – till och med att mänskligheten som helhet borde upphöra att existera.
– Ganska få är så radikala, men det är vanligt att förespråka nedväxt, befolkningskontroller och att anse att den mänskliga civilisationen borde reduceras kraftigt, säger Karim Jebari, filosof vid Institutet för framtidsstudier som skrivit artikeln "Ecocentrism and Biosphere Life Extension" tillsammans med forskarkollegan Anders Sandberg.
Slutet för livet på jorden
Forskarna vill med artikeln bidra till diskussionen om människan och biosfären genom att i stället peka på att mänskligheten, mer specifikt den industriella civilisationen, faktiskt är biosfärens bästa hopp.
Hur då? Jo, genom att ta den långa – väldigt långa – framtiden i beaktande. För i det långa loppet kommer olika naturliga processer på jorden och i solsystemet göra det omöjligt för liv att existera på jorden. Dels kommer jordens naturliga så kallade oorganiska kolcykel som, mycket förenklat, reglerar jordens koldioxidnivåer – och därmed temperatur – att upphöra om några miljarder år vilket kommer innebära slutet för livet på jorden.
Ett i sammanhanget mer akut hot kommer dock från solen.
– Solen kommer gradvis att bli varmare vilket också höjer temperaturen på jorden. Om ungefär en miljard år kommer det att vara så varmt att haven förångas. Då kommer det inte att kunna existera något liv på jorden alls, säger Karim Jebari.
Teknologisk räddning
Det är här den mänskliga civilisationen kommer in i bilden. Teknik skapad av människan kan nämligen, i teorin, fördröja de här naturliga processerna, och därmed också förlänga biosfärens liv. Tekniken är långt borta i dag men det är inte teoretiskt omöjligt att varken påverka den oorganiska kolcykeln, eller att förhindra en del av solstrålningen att nå jorden, menar forskarna. Men en förutsättning är att människan finns kvar eftersom bara hon kan utveckla sådan teknik.
– En mänsklig civilisation som fortsätter att utvecklas kan enligt de uppskattningar vi gör kunna förlänga biosfärens liv med ungefär en miljard år. Om man anser att biosfären är viktig finns alltså starka skäl för att den teknologiska kapaciteten i den mänskliga civilisationen får utvecklas, för att kunna fördröja ödet som väntar jorden, säger Karim Jebari.
En invändning är att människan antagligen inte kommer att överleva så här länge. Dels kan mänskligheten försvinna när som helst genom en existentiell katastrof som vi själva skapat. Till exempel genom kärnvapenkrig, en tillräckligt intelligent AI vars mål inte ligger i linje med människans överlevnad, eller att mänskligt skapade virus orsakar pandemier som dödar alla människor. Det verkar också finnas naturliga gränser för hur länge däggdjursarter överlever på jorden; ungefär 1–10 miljoner år. Människan är alltså med stor sannolikhet utdöd om en miljard år.
– Men det är inte säkert att vi skulle behöva överleva så länge. Många av de tekniska processerna skulle kunna automatiseras. Ur ett ekocentriskt perspektiv skulle man då alltså ha skäl att säga att människan bör överleva fram till att de här processerna kan sättas igång, säger Karim Jebari.
Tekniken som forskarna bygger sina resonemang kring kanske låter som science fiction. Men den är förankrad inom vad som är teoretiskt möjligt.
Exploratory engineering
Inom framtidsforskning finns en genre som kallas “exploratory engineering” som går ut på att kartlägga, vad Karim Jebari kallar, “möjligheternas hela rymd”. När tidsskalor på miljarder år kommer på tal finns förstås enorma osäkerheter, men tekniken är fysiskt möjlig.
– Det är en intressant metod, att tänka sig alla möjligheter som är förenliga med fysikens lagar för att se vad man hamnar. Sedan kan man använda dessa tankar för att resonera om nuet och moraliskt ansvar. Det vi tar upp i artikeln, till exempel sköldar för att förhindra viss instrålning från solen, återfinns inom exploratory engineering, men vi säger inte att det går att genomföra nu, eller ens om 100 år. Vi säger bara att det är förenligt med fysikens lagar och ingenjörsmässigt möjligt, säger Karim Jebari.
Människan som biosfärens bästa hopp alltså. Men med tanke på global uppvärmning och att vi nu sägs genomleva “det sjätte massutdöendet” av arter, på grund av mänsklig aktivitet – är inte risken större att människan faktiskt tar död på hela biosfären inom en miljard år, än att vi skulle kunna rädda den från en, så att säga, naturlig död?
– Det finns en sådan risk men vi bedömer att den är liten. Människan har kapacitet att utrota sig själv, men ingen nuvarande känd teknologi kan förstöra hela biosfären. Liv finns överallt och biosfären är som helhet väldigt robust. Och utan människan kommer ju biosfären garanterat att gå under om cirka en miljard år. Vad vi förespråkar är att vi inte bör avveckla eller montera ned den mänskliga industriella civilisationen. Det skulle helt stänga möjligheten att förlänga biosfärens liv. Vi menar i stället att det minst riskabla är att låta den mänskliga civilisationen fortsätta, säger Karim Jebari.
