Kulturkrönika i Göteborgs-posten av Ingrid Lomfors: Emerich Roth visade hatarna att det alltid finns en väg ut (2022-01-23)

KULTURKRÖNIKA publicerad i Göteborgs-posten den 23 januari 2022 

Med anledning av Emerich Roths bortgång har historikern Ingrid Lomfors skrivit en krönika om hans unika förmåga att möta barn och unga i alla åldrar och från alla samhällsskikt. Lomfors var mellan 2015 och 2021 överintendent på Forum för levande historia. 

------------------------------------------------------------------------------------------------

Kulturkrönika

Emerich Roth teg om sina erfarenheter av nazisternas koncentrationsläger i 50 år innan han började berätta. Ingrid Lomfors minns Förintelseöverlevaren som föreläste tillsammans med före detta nazister och vigde sitt liv åt att göra samhället till en medmänskligare plats.

Emerich Roth har gått ur tiden, 97 år gammal. Han kom till Sverige 1950, svårt medtagen, efter att ha överlevt fem olika koncentrationsläger. Här utbildade han sig till socialarbetare, men berättade inte om sina erfarenheter från kriget.

Ända tills han en dag 1992 såg en nazistisk demonstration i Stockholm. Då sökte han upp andra överlevande och tillsammans bildade de Föreningen för Förintelsens överlevande. Så bröts tystnaden. Två år senare bildade han Emerichfonden – fonden mot våld för medmänsklighet. Sedan dess har Emerich Roth rest land och rike kring och varnat för nazism och rasism.

– Det jag har sett och upplevt borde ingen människa någonsin behöva uppleva. Jag har upplevt hatets och våldets yttersta konsekvenser. Med de orden brukade Emerich Roth öppna sina föreläsningar.

Emerich Roth hade en unik förmåga att möta barn och unga i alla åldrar och från alla samhällsskikt. Han ömmade särskilt för de utsatta och svaga i samhället. Men också de som blivit hatare. Ja, till och med blivit nazister. Emerich Roth bildade organisationen Exit på Fryshuset för unga människor som vill lämna nazismen. Han ville visa att det alltid finns en väg ut.

När han började föreläsa tillsammans med före detta nazister väckte det en del skeptiska reaktioner. Men Emerich Roth, trogen sitt socialarbetarkall, visste vad han gjorde.

– Vi måste tänka på att de människor som hatar också har varit barn en gång.

Varje gång som jag träffade Emerich Roth så pratade han om just detta. Hur viktigt det är att barn som växer upp i familjer där föräldrarna inte har förutsättningar att ge sina barn kärlek måste få hjälp av skolan och andra vuxna. Det var inte svårt att bli övertygad om hur rätt han hade.

För några år sedan var jag hemma hos Emerich Roth som visade mig alla de tackbrev som han fått från skolelever över hela Sverige som lyssnat till hans föreläsningar. Det var tiotusentals som satt i i prydliga pärmar och prydde en hel bokhylla. Emerich Roth tog fram några och lät mig läsa.

– Förstår du nu vilka fina ungdomar vi har i Sverige!

Emerich Roth hade en varm och positiv utstrålning och personlighet. Trots sitt upptagna schema även långt upp i hög ålder var han alltid intresserad av en pratstund. Men inte om det handlade om strunt. Emerich Roth kände själv att han hade ett viktigt uppdrag. Och i det arbetet hade han bråttom.

Emerich Roth vigde sitt liv åt att göra samhället till en mer vänlig och medmänsklig plats att leva på. Han slutade aldrig tro på unga människors förmåga att välja det rätta. Och om de ändå skulle välja fel och hamna på glid, så skulle det alltid finnas en väg ut. Han lämnar ett stort tomrum. Men också en uppmaning till oss som är kvar att fortsätta förvalta hans viktig budskap.

Om skribenten:

Ingrid Lomfors är historiker, före detta överintendent Forum för levande historia och vän.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------