Krönika: Jag skulle ha slagit dem i huvudet. Med en präst.

När jag var mycket ung fick jag lära mig att omedelbart döda fisken jag hade fångat; in med tummen i munnen på abborren och bryt nacken av den, ”så slipper den att plågas i onödan”. Gäddan skulle jag skära halsen av så snart jag hade fått in den i ekan. Nu lär mig forskaren Albin Gräns att jag har gjort fel i hela mitt liv. Att fiskarna har stressats och plågats av mina avlivningsmetoder.

Jag skulle ha slagit dem i huvudet. Med en präst.

Vi fritidsfiskare har mycket att lära i ämnet djurvälfärd. Vi har formats av ett samhälle som inte respekterar livet under ytan. Vilda fiskar omfattas inte av Sveriges djurskyddslagstiftning. Vi kan plåga och stressa fisken som vi behagar, i den falska förvissningen om att den saknar känslor.

I fritidsfisket kan vi välja att avliva djuret snabbt och skonsamt. Men vad händer när fiskindustrins monstertrålare fångar fem miljoner sillar i ett enda drag?

Jättefartygen som dammsuger Östersjön drar sina trålar i flera timmar. Sillarna dör en plågsam död. Vem bryr sig?

Albin Gräns är en forskare som går sina egna vägar. Han talar inte om fiskbestånd, han bryr sig om fiskens välfärd på individnivå. Gräns ser inte fisken som ett antal ton, han räknar antalet levande väsen och presenterar kalla fakta över vansinnet som pågår i våra hav:

Varje år fångas över ett tusen miljarder vilda fiskar (1000 000 000 000). Hälften, 500 000 000 000 fiskar, blir foder till vattenbruksindustrin. Av dem blir hälften, 250 000 000 000 fiskar, mjöl till laxodlingar. Varje lax äter i sina bedrövliga, instängda liv 2000 nermalda sillar.

Nio av tio fiskar som mals ner hade varit utmärkt livsmedel för människor.

Vad håller vi på med?

Havsmedvetenheten hos våra myndigheter och makthavare synes vara låg. Men jag tror att den rådande havsgalenskapen bara är rå cynism: Kortsiktiga vinster för en rovgirig industri tillåts styra lagar och regler.

Det handlar om mer än överfiske – hur behandlar vi havets djur? Få ifrågasätter människans rätt att fiska. Men Albin Gräns vill visa hur vi utsätter djuren för enormt och onödigt lidande, innan de dör.

Gräns berättar på Östersjöcentrums ”Baltic breakfast” att han blev glad när han kontaktades av Europas största fiskeflotta, Danmarks Pelagiska Producentorganisation. DPPO ville veta hur fiskarna skulle kunna bedövas och avlivas så snart som möjligt efter fångst. Fiskindustrins skäl var inte i första hand omtanke om fisken. Men när den plågas och stressas till döds försämras smak och hållbarhet – det hotar industrins vinst. Stressen skapar stora mängder mjölksyra och fisken drabbas av sönderslagna blodkroppar. Förutom lidandet fisken drabbas av, blir den snabbt härsken och förlorar mycket av sitt värde som livsmedel.

Det finns risker med att låta industrin betala forskning. Men Albin Gräns låter sig inte köpas. Han utrustar fiskar med sensorer och mäter hjärnaktivitet genom metoder han och hans kollegor har utvecklat. På så sätt kan han visa hur de mår under sin sista tid i livet.

Gräns undersökte flera olika sätt att snabbt efter fångst bedöva fisken. Det fanns ett hopp om att el skulle kunna användas i stor skala – men projektet visar att elektriciteten inte är tillförlitlig. Det finns idag inget bra, humant sätt att bedöva och avliva fångsten på jättetrålarna.

Gräns fann att dödligheten påverkas mest av hur stor trålen är. Ju större trålare desto sämre djurvälfärd. När han presenterade forskningsrönen för den beställande industrin avslutade den allt samarbete. Fisken kommer även i fortsättningen att långsamt stressas och plågas ihjäl.

Albin Gräns får frågan om vad han skulle besluta om han var enväldig kung. Svaret: Han skulle förbjuda användandet av vildfångad fisk i foder till laxodlingar. På så sätt skulle den storskaliga trålindustrin kraftigt reduceras, havet skulle få behålla en stor mängd fisk och fisket skulle tvingas bli mer skonsamt, eftersom det helt skulle gå till mat åt människor.

Jag tror inte att enväldiga kungar är lösningen. Ökad medvetenhet hos oss alla är enda vägen mot ett hållbart nyttjande av havet. Jag tror på konsumentmakt.

Att bryta nacken av abborren eller skära huvudet av gäddan gör att fisken ser död ut, den slutar att sprattla. Men i själva verket lever hjärnan vidare. Försök har visat att ett avskuret fiskhuvud fortsätter uppfatta omgivningen i upp till åtta timmar. Så slå fisken i huvudet direkt efter fångst, då är den avdomnad tills den dör, säger Albin Gräns.

Jag ger mig själv en liten batong med mässingshuvud i julklapp.

Den kallas präst.

Krönikör: Peter Löfgren