”Jag älskade att röka”

WORLD NO TOBACCO DAY

31 maj är det WHO´s Tobaksfria dag, som uppmärksammas över hela världen. Rökningen i Sverige har minskat kraftigt de senaste tio åren. Idag har vi bara runt 11 procent dagligrökare att jämföra med ca 40 procent för 40 år sedan.

Ändå är det fortfarande så att 6 000 människor dör varje år av tobaksrelaterade sjukdomar och minst 500 dör av passiv rökning i Sverige. Dessutom ser vi en skrämmande ökning av andelen unga som röker. Det börjar bli ”coolt” igen, i synnerhet bland flickor.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2011, Statens folkhälsoinstitut

Tobaksenheten på Danderyds sjukhus är en del av Hjärtkliniken. Här har hundratals patienter och många anställda fått hjälp med att bryta sitt begär. Nedan följer Lisa Höglunds berättelse om sin resa mot rökfrihet.

Trots att Lisa Höglund varit rökfri i tre år nu, ser hon sig själv som en utpräglad nikotinist. 

-  Jag vågar inte ens ta ett nikotintuggummi, då skulle jag åka dit direkt, säger hon uppriktigt.

Hon saknar sina cigaretter och ser själv inga större hälsovinster med rökstoppet, det blev mer som ett långt och sakta avtagande lidande och många extrakilon…

-  Min vinst är att inte längre vara beroende.

Lisa började röka i tonåren, precis som alla andra. Hon slutade röka när hon blev gravid och lyckades vara rökfri i hela fem år, innan hon föll dit igen. Precis som många andra…

- Jag var ute på stan med några goda vänner. En av dem rökte… Bara ett litet bloss, tänkte jag. Det kan väl inte vara farligt, jag kommer säkert att tycka att det smakar äckligt.

Effekten blev den motsatta.

- När röken fyllde mina lungor kändes det som att bli hel, utan att ens ha vetat vad som saknades. Det var underbart!

Lisa beslöt sig för att unna sig en cigarett om dagen. Efter två veckor var hon uppe i ett paket, precis som förut.

- Som att återuppta en dålig relation och hamna direkt i vardag. Jag hade helt glömt nikotinets makt och missbrukets problematik.

Vändpunkten

Lisa Höglund arbetar som IT-administratör på Danderyds sjukhus. När hon fortfarande rökte hände det att hon träffade på tobaksavvänjaren Eva Balcker Jansson, när hon tog ett bloss bakom husknuten. Med glimten i ögat bjöd då Eva in Lisa till Tobaksenheten ”när du känner dig mogen att ta steget…”

- Vändpunkten kom en dag när jag såg hur starkt och förnedrande missbruket av nikotin är. Att den inte skiljer sig mycket från andra missbruk. Det var när jag stod bredvid en kvinna i en busskur, som vädjade till alla hon såg; ”Ha´ ru en cigg?”.

Lisa överraskades av hur provocerad hon blev av kvinnan som plockade fimpar från marken och tände med darrande nikotingula fingrar och sög i sig av.

- Är det så jag är? tänkte Lisa. Är det missbrukets sanna ansikte?

Med den insikten gick Lisa med bestämda steg till Eva på Tobaksenheten och förklarade sig mogen att ta steget.

Beroendets olika ansikten

Lisa togs emot med öppna armar på Tobaksenheten. Nu började en lång resa.

- Det var trevligt att prata med Eva, jag började se fram emot våra möten och bilden av mig själv som ickerökare började sakta ta form.

Tillsammans kom de fram till att Lisa skulle använda läkemedlet Champix, som bl a tar bort ”kickarna” av att röka.

- Det gick bra att följa schemat men efter rökstoppet lyckades jag lura mig själv att få röka ännu en sista cigarett vilket jag bekände för Eva. När jag berättade om den sista cigaretten gjorde jag det på ett vädjande sätt för att få ett godkännande, vilket jag nästan lyckades få. När jag gick från det mötet kändes det solkigt. Att lura sig själv är en sak men att försöka lura andra är att gå för långt. Så starkt var mitt missbruk som nikotinist att jag blev en som försökte manipulera andra att berättiga mina misstag.

Efter den insikten har Lisa inte rökt ett enda bloss. Mycket tack vare stödet från Eva och Tobaksenheten.

- Eva hade en förmåga att alltid höra av sig när mina tvivel var som störst. Ändå var det så att Eva bara följde ett generellt schema och det visade sig vara helt rätt även för mig. Och jag som trodde att mitt förhållande till cigaretterna var så speciellt, ler Lisa.

Inte möjligt utan stöd

Tobaksenheten har funnits som en del av Hjärtkliniken sedan många år och är sedan 2011 bemannade med fyra sjuksköterskor som arbetar en dag i veckan.

- Förutom mina fantastiska samtal med Eva på Tobaksenheten uppskattar jag att jag fick läkemedlet Champix och bra uppföljning under medicineringen. Dessutom var de alltid tillgängliga för mig när jag behövde dem. Och när jag inte hörde av mig, ringde de mig! Det blev som en slags ofrivillig trygghet och en nödvändighet för att lyckas.

- Jag rekommenderar alla jag känner, som fortfarande röker, att ta kontakt med Tobaksenheten på Danderyds sjukhus, avslutar Lisa. Även om jag fortfarande kan känna saknad efter cigaretter är jag evigt tacksam för det stöd jag fick på Tobaksenheten. Utan det hade jag aldrig lyckats bli nikotinfri.

”Som att det där snygga suget sakta börjar framstå i sin fula verklighet. Tänk vilken tid det tar det här missbruksarbetet! Först nu har bilden av själva röksuget börjat visualiseras som det monster det är. Slöjorna faller till marken en efter en och i stället är det ett hungrigt monster med dräglande käftar som jag ser i mig själv. Jag och mitt monster som belönar med självförstörelse. Just ett snyggt par.”

                        Lisa Höglund i ett av många mail till Tobaksenheten.

 Korta fakta om Tobaksenheten (2011)

• 4 tobaksavvänjare/sjuksköterskor arbetar en dag var i veckan
• Öppettider måndag – torsdag 08.00 – 16.30
• 8 av 10 är rökfria efter tre månader
• Varannan lyckas sluta röka helt (rökfria även efter ett år)
• Tobaksenheten fick ta emot 244 remisser från olika avdelningar på sjukhuset, framför allt från hjärtkliniken och ortopeden (rökfri operation)
• Ca 125 patienter får, eller har fått behandling
• 42 har avböjt att komma och ville själv höra av sig
• 14 ville inte (trots läkares rekommendation) och 18 uteblev