Det kollegiala lärandet i skolan är dött!

Länge leve det kollektiva lärandet!

Under det senaste halvåret har jag tagit upp skillnaden mellan kollegialt lärande och kollektivt lärande under olika utbildningstillfällen för skolchefer och rektorer. Många deltagare har kommenterat att det var en av de viktigaste sakerna de tog med sig från just det passet. Några har skrivit så i kursutvärderingen.

Kollegialt lärande leder till ökad individuell kunskap och kompetens. Med kollektivt lärande når man längre - nya utvecklade gemensamma handlingsmönster i organisationen.

Med andra ord, hela verksamheten utvecklas och det börjar sätta sig i väggarna. Något som får mycket större effekt för många eller alla eleverna. Lös mer detaljer på bilden (Rönnström & Johansson, 2018, s. 403).

Trots detta är det förhärskande arbetssättet i skolans kvalitetsarbete just kollegialt lärande med kollegiala samtal. Det arbetssätt som bland annat Skolverket anför igen och igen.

Det är dags att spänna bågen och tänka längre. Insikten om att Skolverket fördelat 22 miljarder kronor mellan 2018 och 2022 och den tidigare generaldirektören efteråt konstaterar att "det är svårt att bedöma" vad det har lett till är en anledning.

Vad tänker du om kollegialt vs. kollektivt lärande?

PS. Jag tackar vår partner Bernt Friberg, Fibbla Kompetens! Hans bredd och djup på området skolforskning gav mig insikten om skillnaden.