Svårare att få individuella insatser för personer med ADHD!

Utvecklingen går åt motsatt håll, det är slutsatsen som Marie Eklund kommit fram till när hon gjort uppföljning av rapporten "Myndighetslabyrinten och annat som försvårar, förvirrar och ibland förhindrar att finna få och behålla ett arbete."
Det blir allt svårare att få de individuella insatser som vi vet är avgörande för personer med ADHD. Kortsiktiga lösningar, där människor snurrar runt i ständigt nya program, förhindrar effektivt ett hållbart arbetsliv för de personer vi möter.

Vad hände sedan?
Under nästan ett år följde Marie Eklund några personer med diagnos ADHD i deras kamp att få arbeta. En tankesmedja med politiker och tjänstemän var ense om vad som behöver förändras. Men utvecklingen går åt motsatt håll. Arbetet med ”Myndighetslabyrinten” har belyst hur extremt besvärligt det är för den enskilda personen att få ett adekvat stöd för att finna, få och behålla ett arbete.

Slutsats av rapporten
Det har varit svårt att få kontakt med handläggare för att diskutera beslutade insatser. Om detta bottnar i stor arbetsbörda eller ovilja, rädsla, obehag, att ingå i en dialog kan säkert variera.

Arbetet har pågått parallellt med att Funkautredningen* har publicerats och att IPS-modellen* har startat i projektform. Såväl Funkautredningen som IPS ger svar på många av de frågor som väckts i de individuella fall som jag fått möjlighet att följa.

Det finns således en vetenskaplig metod som svarar mot de behov som personer med psykiska funktionsnedsättningar har. Metoden bygger på att det är individen i centrum, man har en utsedd coach som håller i myndighetskontakterna och där samarbetet är inbyggt. Det är individens önskemål som ska styra.

Verkligheten är att myndigheternas arbete anpassas till kortsiktiga ekonomiska mål och administrativa redovisningar av resultat. Detta leder till punktinsatser på individnivå. I förlängningen bibehålls ett utanförskap och de personer som behöver mest stöd kommer inte ur labyrinten utan fortsätter att irra bland ständigt nya program och kortsiktiga lösningar.

De försöksverksamheter i IPS som finns på flera håll i landet har inga garantier att få fortsätta verka efter 2014. Samverkan tenderar därför att alltjämt vara projekt i någon form. En total översyn av myndigheterna är önskvärd men knappast trolig. De inbyggda maktstrukturer som finns på alla nivåer motverkar och försenar ett nödvändigt förändringsarbete. Vi måste också ha i beaktande att de regleringsbrev som utfärdas tenderar att resultera i mer detaljstyrning. Rädsla att göra fel är hämmande på kreativa lösningar. Rädsla att förlora egen makt och kontroll är mänskligt men det ursäktar inte att vi har vettiga lösningar som inte får den förankring som behövs nu.

*IPS står för Individual Placement and Support och metoden är en utveckling av Supported Employment (SE) med specialinriktning mot personer med psykiska funktionsnedsättningar.

För mer information kontakta;
Stefan Lahti, vd Misa AB, 073-316 03 63
Marie Eklund, konsult, 076-214 33 38