​Från köttmästare till författare – Pia F Davidsons resa

Det började med att hon ville lära sig skriva och göra research. Inspirerad av ikoner som Oscar Wilde och William Shakespeare skapade hon karaktären Astrid. Planen var att skriva en romantisk komedi i föregångarnas anda men av ett mer modernt snitt. Resultatet blev Astrids resa.

Redan för över tio år sedan började författaren Pia F Davidson skriva berättelsen om Astrid som började arbeta i en köttbutik som trettonåring. Så småningom tog hon över butiken som låg på Östermalm i Stockholm. Numera är det en flott stadsdel i huvudstaden, men i slutet på 1800-talet, då Astrids resa utspelar sig, var det ett av de ruffigaste kvarteren och det kallades Ladugårdslandet.

När Pia började skriva om Astrid var det inte så lätt att googla fram information som det är idag. Istället fick hon förlita sig på fakta som hon hittade i äldre böcker och gamla modetidningar som hon fann på antikvariat.

– Jag upptäckte att de var precis lika trendkänsliga och modemedvetna då som nu. Man kanske tror att de i stort sett såg likadana ut årtionde efter årtionde, men så var det inte alls. Inte heller på den tiden gick det an att komma i samma klänning som man haft på en fest för några år sedan, berättar Pia.

Utspelar sig i både Stockholm och England

Astrid gör en klassresa i boken och viljan att lära sig skriva och göra research var något som Pia verkligen fick prova på när Astrids liv skulle berättas.

– Det var en utmaning att skildra hur man betedde sig i de finare salongerna förr i tiden. Dessutom ville jag att Astrid skulle åka till London och då fick jag göra en hel del research kring hur det såg ut och fungerade där också. Det var inte så lätt att leva i England under den viktorianska eran. Det var trångt när det gäller vad man fick och inte fick göra, samtidigt som självförtroendet hos engelsmännen var gott, då de upplevde att de tack vare sina kolonier runt om befann sig på toppen av världen, berättar Pia.

När Astrid är drygt trettio år har hon redan varit gift två gånger och dessutom förlorat ett barn. Hon bestämmer sig för att det får vara nog med kärleksbestyr. Men det hade varit en ganska tråkig romantisk komedi om det tog slut redan där så det gör det inte. Det är bara början. Istället får Astrid en friare som handlar med trävaror och det är det som för henne till England.

Flera kärlekspar

Ett enda spirande kärlekspar är heller inte nog i en romantisk komedi av rang, så det finns ytterligare två kärlekspar i varierande åldrar. Paren spänner rent av från 25 till 75 år – en spännande mix.

– Det blir lite av en fars ibland, med en del missförstånd och förvecklingar och dörrar som slår. En dos smarta kvinnor och list finns också med. Jag ser romanen som en romantisk komedi för mogna människor.

Pia blev aldrig riktigt klar med berättelsen om Astrid för ett decennium sedan, utan den åkte ner i byrålådan när andra historier började dyka upp i Pias huvud. Hon skrev istället en trilogi om tre väninnor och först ut var Så tuktas en svinpäls som sedan följdes upp av I likets vänkrets samt Vänner i nöd, vänner i död.

Till hösten kommer ytterligare en bok, Thoras arv, och det var när det manuset behövde vila ett slag som Pia bestämde sig för att öppna byrålådan igen och ge Astrid en ny chans. Den här gången föll bitarna på plats och hon skrev färdigt berättelsen.

Sträva efter lyckan

Gemensamt för alla böcker Pia har skrivit är att hon vill visa att det lönar sig att vara snäll och att om man följer sitt hjärta och gör bra saker så blir det också bra i slutänden.

– Man ska sträva efter lycka och är man snäll går det lite lättare. Det kanske låter banalt, men det är det inte. Livet är inte märkvärdigare än att sträva efter att vara lycklig. Om man är snäll möter man andras godhet och då blir det roligare att leva. Hämnd är aldrig något bra. Det studsar bara tillbaka på en själv. Det är inte så att jag tänker att jag nu ska bli moralens väktare, utan det är helt enkelt så att jag med ålder och viss mognad har kommit fram till det här, förklarar Pia.

Även om Astrids resa innehåller kärlek och romantik är det absolut ingen erotisk berättelse.

– Ibland känns det som om sex blivit en hobby, men det är inte min grej. Jag låter läsarens fantasi fylla i luckorna jag lämnar istället. Jag tycker till exempel mycket om Shakespeares Så tuktas en argbigga och Mycket väsen för ingenting. Där handlar det om kärlek med tuggmotstånd och det gillar jag, säger Pia.

Nätverk för aktiva författare

Författaren har en del gemensamt med sin fiktiva karaktär Astrid. Även hon började nämligen sin yrkeskarriär i en köttbutik och blev köttmästare. Hon hade inte råd att läsa på högskola eller universitet, så istället utbildade hon sig parallellt med att hon arbetade och det resulterade i att hon inte bara blev köttmästare utan också ost- och fiskmästare.

– Jag är en riktig förortsråtta från Stockholm och tillbringade mina tonår i Rinkeby. Förorterna har inte fått tillräckligt mycket positiv uppmärksamhet, tycker jag. Det är lätt att fastna i det negativa.

Vägen från köttmästare till författare var inte spikrak. Hon hann med en hel del på vägen. Hon har jobbat med personalplanering och förhandlingar i många år och drivit en egen verksamhet inom utbildning och schemaläggning.

– Att säga upp folk är aldrig roligt, men jag kan ändå konstatera att vi löste problemen fantastiskt bra och jag tror faktiskt att det blev bra för alla parter till slut.

När Pia inte skriver böcker brukar hon befinna sig på mässor och turnéer runt om i landet. Dessutom driver hon nätverket Sverigeförfattarna, där författare runt om i landet samarbetar kring olika event. Coronaviruset har förstås gjort att många evenemang ställts in det här året. Ingenting är sig likt.

– Det blev verkligen tvärnit när det gäller allt och det råkade sammanfalla med att jag blev pensionär, så det var mycket som förändrades på kort tid. Men man måste ju inte stå så nära varandra vid bokborden och inte heller ta i varandra, så jag hoppas att vi ska komma igång igen framöver. Det ser jag fram emot.

Text: Joanna Björkqvist