Verbala förolämpningar i 1630-talets Uppsala

Att människor förolämpar varandra verbalt är ett tidlöst fenomen. I sin avhandling ger Erik Falk vid institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet en historisk dimension åt förolämpningar genom att undersöka deras funktion i 1630-talets Uppsala.

Förolämpande språkbruk som kränker människors självkänsla och sociala anseende har funnit nya kommunikationsvägar på datanätet. Diskussionen idag handlar om hur man ska förhindra språkmissbruket. Lagen som förbjuder förolämpningar leder relativt sällan till rättsliga åtgärder.

I äldre tid togs verbala angrepp oftare som ärekränkningsbrott till domstol. En jämförelse av protokoll från Uppsalas rådhusrätt och universitetets konsistorium (styrelse) visar att rådmännen i staden såg allvarligare på språkbrotten än professorerna vid universitetet.

Förolämpningarna i rådhusrätten hörde huvudsakligen till ärekränkningsmål där förolämparen dömdes till böter. I konsistorieprotokollen noterades förolämpningar oftare vid våldsbrott och andra konflikter. Då bötfälldes förolämparen sällan men studenter sattes ibland i fängelse. Rådmännen frågade ofta förolämparna efter sakliga bevis för skällsorden medan professorerna i konsistoriet aldrig ställde en sådan fråga.

Domstolsprotokollen ger med direkta repliker en livfull bild av förolämpande ordväxlingar.

- Skällsordet tjuv har toppnoteringen bland stadsborna och förolämpningarna är i många fall ogrundade stöldanklagelser. Kvinnor kunde kalla varandra för hora och inför rätta anförde de sakliga skäl för sina beskyllningar om sexuell otukt. Särskilt graverande var det om en man kallade en kvinna för hora, säger Erik Falk.
    
Studenterna förolämpade också med skällsorden tjuv och hora men dessa uppfattades inte som orättmätiga beskyllningar. De kunde kalla kvinnor för hora utan att straffas särskilt hårt. Det finns exempel på att de också förolämpade andra män med hora. Studenterna liksom borgarna använde också skälm med allmännare betydelse. De universitetsspecifika förolämpningarna pennal (pennskrin) och kofot användes i pennalistiska sammanhang mot recentiorer. Av alla frekventa invektiv är det endast hora som används än idag som skällsord.

- Den språksociala variationen vid verbala förolämpningar i 1630-talets Uppsala är tydlig. Stadsborna uppfattade skällsorden med bevisbar betydelse och förolämpningarna som ogrundade anklagelser. Rådhusrättens lekmän, hantverkare och köpmän, intresserade sig också för ordens sanningsvärde. De lärda professorerna uppfattade studenternas förolämpningar mer som allmänna kränkningar med expressiv betydelse vid personlig frustration, säger Erik Falk.

Avhandlingen diskuterar avslutningsvis hur muntlig och skriftlig kultur respektive ungdomskultur kan ha påverkat dessa skillnader i universitetsstaden.

För mer information kontakta Erik Falk, tel: 018 - 471 68 68 eller e-post: erik.falk@nordiska.uu.se

Läs mer om avhandlingen och ladda ner den.