Prostataoperation lönar sig, men inte för alla

Lönar det sig att operera män med prostatacancer eller är det bättre att avvakta? 1989 bestämde sig en grupp svenska forskare för att ta reda på svaret. De har nu följt patienterna i genomsnitt 18 år och kan konstatera att det lönar sig att operera, men att det inte gäller alla patientgrupper. Resultaten publiceras i New England Journal of Medicine i dag.

Prostatacancer är den vanligaste cancern hos män och tusentals drabbas varje år. För de flesta cancerformer är det en fördel att upptäcka och behandla cancern så tidigt som möjligt men när det handlar om prostatacancer är det inte så enkelt. En cancertumör i prostatan kan nämligen växa mycket långsamt utan att ge några symptom eller växa snabbt och sprida sig till andra delar av kroppen.

– Vår studie visar att en operation minskar risken att dö av prostatacancer med 44 procent. Det lönar sig alltså att operera. Men när vi tittar närmare på olika grupper så kan vi se att det inte gäller alla patienter, säger Jan-Erik Johansson, professor vid Örebro universitet samt Universitetssjukhuset Örebro och huvudansvarig för studien som gjorts i samarbete med bland andra Anna Bill-Axelson, överläkare på Akademiska sjukhuset och docent, Uppsala universitet.

Forskarna betonar att analyserna av undergrupperna, definierade av ålder och olika prognostiska faktorer, ska tolkas med försiktighet.

– Men vi kan se att det är yngre män, i det här fallet under 65 år, med en måttligt aggressiv form av cancer som har störst nytta av operationen. Problemet är att det i dag är svårt att bedöma vad som är bäst för varje individ och det gör att vi har problem med överbehandling.
 
Forskarna har undersökt hur många män som måste opereras för att rädda ett liv. Efter 18 år är det 8 män. Alltså behöver 8 män opereras för att ett dödsfall i prostatacancer ska förebyggas. Det är minskning från 20 till 8 män, när forskarna jämför med uppföljningen som gjordes efter 10 år. Bland de yngre männen, under 65 år, visar studien att 6 män behöver opereras för att rädda ett liv. I gruppen med äldre män är siffran istället 15.

En viktig aspekt är att i den här studien hade majoriteten av männen en tumör som gick att känna via ändtarmen och endast 12 procent hade en prostatacancer, som inte gick att känna, utan upptäcktes med PSA-test. En tidigare amerikansk studie har visat att när man använder PSA-test i större utsträckning och screenar för prostatacancer blir det ingen skillnad i överlevnad mellan gruppen som opereras och gruppen som följs upp med kontroller och eventuell hormonbehandling. Detta beror på att sjukvården fångar upp patienter med en betydligt lägre risk för att utveckla en livshotande cancer och fler män opereras i onödan.

– De flesta patienter mår bra efter operationen, men tyvärr påverkas ofta potensen och det finns en risk för att de drabbas av urinläckage, säger Anna Bill-Axelson.

80 procent av män som opereras för prostatacancer får potensproblem och nästan en tredjedel av patienterna blir inkontinenta. Biverkningar drabbar naturligtvis alla män lika hårt oberoende av om de hade nytta av operationen eller inte.

Därför måste patienten själv ta ställning till vilka risker och vinster en operation kan erbjuda honom utifrån ålder, andra sjukdomar och önskningar. I framtiden hoppas forskarna kunna få ytterligare kunskap om vilka markörer läkare kan använda sig av för att ställa en tydligare prognos för patienten att ta ställning till. Bra markörer skulle innebära att läkare kan rädda fler liv utan att orsaka onödigt lidande.

I studien, som är ett samarbetsprojekt mellan 14 sjukhus i Sverige, Finland och Island där universitetssjukhusen i Örebro och Uppsala har haft ett huvudansvar, har forskarna följt 695 patienter med en lokalt begränsad tumör. Hälften av dem opererades medan hälften gick på noggranna kontroller och fick hormonbehandling om de behövde det. Studien har uppdaterats vart tredje år och den senaste uppföljningen var till och med 2012. Det är femte gången resultat från denna studie presenteras i New England Journal of Medicine.

Länk till artikeln: http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMoa1311593

För mer information kontakta Anna Bill-Axelson, överläkare urologkliniken Akademiska sjukhuset och docent Uppsala universitet, mobil: 072-589 51 81, anna.bill.axelson@akademiska.se