När min grupp blir viktigare än din

I vilka situationer vi väljer att favorisera den antingen egna gruppen eller grupper vi inte själva tillhör hänger ihop med bland annat kön, vår syn på makthierarkier och var vi står politiskt. Om vi accepterar positiv särbehandling av vissa grupper beror också på hur åtgärden motiveras, visar en ny avhandling i psykologi av Luisa Batalha, som disputerade vid Uppsala universitet den 1 april. Kön, ålder och etnicitet anses vara de tre huvudkategorier utifrån vilka människor uppfattas och stereotypiseras. Att vi i de flesta fall tenderar att favorisera de grupper vi själva ingår i kommer knappast som en nyhet, men det finns också situationer där människor väljer att favorisera andra grupper på bekostnad av den egna. Luisa Batalha förklarar i sin avhandling de psykologiska mekanismerna bakom dessa olika beteenden genom att studera frågor som rör vår syn på makt, legitimitet och positiv särbehandling. Resultaten visar bland annat att människor som inte har kvalifikationer för en viss befattning eller position, utan istället använde sig av illegitim makt, uppfattades som mer mäktiga av testpersonerna än människor som var kvalificerade för uppgiften och använde sig av legitim makt. Synen på andra grupper än den egna påverkades också av testpersonernas kön och politiska värderingar – kvinnor uppfattade till exempel inflytelserika grupper som de inte själva ingick i som mer mäktiga och intelligenta än vad män gjorde. Personer som var politiskt konservativa och som hade stark tilltro till makthierarkier såg å sin sida dessa grupper som mindre intelligenta än andra gjorde. -Det här tyder på att ju mer konservativa värderingar människor har, desto mer de tenderar att favoriserar sin egen grupp, säger Luisa Batalha. Om man vill få människor att acceptera positiv särbehandling, till exempel av personer med invandrarbakgrund, är det viktigt hur åtgärden ramas in och motiveras. Detta gäller i alla fall för män, som förhöll sig mer positivt till särbehandlingen när den beskrevs i positiva termer. För de kvinnliga testpersonernas åsikter hade det däremot ingen större betydelse hur åtgärderna presenterades. Politiskt konservativa personer och de som hade etniska fördomar var mindre benägna än andra att acceptera positiv särbehandling av invandrare. Avhandlingen visar också att vi har lättare att acceptera positiv särbehandling när den baseras på meriter än när den baseras på ren kvotering. Här spelade det en roll vilket kön de särbehandlade personerna hade – om de var kvinnor uppfattade testpersonerna dem som mer kompetenta och särbehandlingen som mer legitim än om de var män. - När man talar om positiv särbehandling är det därför viktigt att göra klart exakt vad man menar med det. Resultaten visar att människor i allmänhet inte har speciellt mycket emot särbehandling som grundas på meriter, till skillnad från när den grundas på enbart kvoteringssiffror, säger Luisa Batalha. För mer information, kontakta Luisa Batalha, 018-471 21 57, 073-554 78 96, e-post: luisa.batalha-hallmen@psyk.uu.se