Metoder för rationell läkemedelsförskrivning undersökta

Många läkemedelsalternativ och höga läkemedelskostnader gör att det finns ett behov att försöka få läkarna att skriva ut rätt läkemedel vid rätt tillfällen och till lägst kostnad. Distriktsläkaren Keld Vægter har i sin avhandling, som lades fram vid Uppsala universitet den 1 mars, undersökt olika metoder för att skapa rationell läkemedelsförskrivning.

-   Sammanfattningsvis kan man säga att vissa metoder inte tycks fungera alls medan andra gav resultat. Detta är förstås viktig kunskap att känna till för alla landsting, säger Keld Vægter, disktriktläkare i Sörmlands län.

Mot bakgrund av det stora utbudet av läkemedel och de höga läkemedelskostnaderna finns ett behov av mer rationell läkemedelsförskrivning, dvs. att läkemedel bara förskrivs när behov föreligger, att rätt läkemedel förskrivs och att det är det billigaste läkemedlet med önskad effekt. Keld Vægters avhandling bygger på en studie genomförd i Danmark under tidsperioden 1991-2001 med syftet med att försöka åstadkomma en mera rationell läkemedelsförskrivning inom distriktsläkarkåren i Storstøms Amt. Tre metoder prövades.

Den första innebar att alla 94 distriktsläkarmottagningarna i Storstrøms Amt varje halvår under sju års tid fick en uppdaterad redovisning av den egna förskrivnings-volymen av 13 läkemedelsgrupper i förhållande till motsvarande data för alla andra mottagningar sig tillsänd per post. Syftet var, att skapa uppmärksamhet om och diskussion kring de stora skillnaderna i förskrivning inom allmänläkarkåren i länet. Utskicken hade dock ingen påvisbar effekt på läkemedelsförskrivningen. Orsaken var oklar. Hade distriktsläkarna slängt breven utan att öppna, eller hade man läst men inte vidtagit åtgärd?

Därför introducerades den andra metoden som innebar personligt besök av informationsläkare på varje distriktsläkarmottagning. Besöken gjordes årligen under tre års tid. Vid det första besöket gick man igenom begreppet rationell läkemedelsförskrivning och vad som skulle kunna göras för att förbättra den. Läkarna fick även på en tipskupongliknande blankett ange om man ansåg sig ligga lågt, högt eller i mitten vad gällde förskrivning av de 13 läkemedelsgrupperna. Resultatet var något bättre än slumpen. När besöket upprepades ett år senare fylldes tipskupongen i igen, den här gången med mycket bättre resultat.

Den tredje metoden var att förse distriktsläkarna med en ”lathund” med enkla regler för läkemedelsförskrivning. Amtet delades slumpmässigt in i sex geografiska områden. Tre av dessa fick under en tredje besöksrunda en lathund angående antibiotikaförskrivning, medan mottagningarna i de övriga tre områdena fick en motsvarande lathund angående förskrivning av smärtstillande läkemedel. Försöket pågick i 18 månader.

De mottagningar som fick lathund angående antibiotika ändrade sin antibiotikaförskrivning, till skillnad från de mottagningar som fick lathund angående värktabletter. Det var alltså lättare att påverka engångsförskrivningar (antibiotika är oftast sådana) än fortsättnings-förskrivningar (vilket värktablettförskrivning oftast är).

Länkas till avhandlingen ”Promoting Rational Drug Prescribing in General Practice”.

För mer information, kontakta Keld Vægter, mobil: 070-650 3160 Keld.Vaegter@pubcare.uu.se