Mekanism bakom störd vätskebalans i njure utredd

I njurarna sker de processer som har betydelse för kroppens vätskebalans. Vid inflammation, diabetes, eller vid transplantationer, kan denna viktiga balans störas och Louise Rügheimer har i sin avhandling undersökt detta närmare. Den 23 maj sker disputationen vid Uppsala universitet.

I njurens inre, där utspädning och koncentrering av urinen sker, finns rikliga mängder av ämnet hyaluronan som fungerar som en vätskefylld "tätningsmassa" runt de strukturer som sparar vatten. Hyaluronans förmåga att binda stora mängder vatten och bilda en gel används även kosmetiskt för att trolla bort rynkor eller skapa plutande läppar.

Vid ett ökat vätskeintag ökar mängden hyaluronan i njuren. Samtidigt minskar aktivitet av hyaluronidas, det enzym som bryter ned hyaluronan, i urinen. Detta leder till att mindre vatten tas upp av njuren och vi kissar mer. Att på detta sätt bibehålla vätskebalansen i kroppen är viktigt, eftersom den indirekt påverkar regleringen av blodtrycket. Vid uttorkning blir det precis tvärtom; hyaluronan och därmed tätningsmassan minskar och för att återfå vätskebalansen sker en minskning även av urinmängden.

För att förstå uppkomsten av hyaluronans vätskereglerande funktion och dess fördelning i njuren har Louise Rügheimer studerat hyaluronan under njurens utveckling hos två grupper av råttor; en som behandlats med blodtryckssänkande läkemedel (ACE-hämmare) under njurens utveckling och en kontrollgrupp. Detta läkemedel verkar genom att hämma ett blodtrycksreglerande hormon.

- Man vet sedan tidigare att hyaluronan medverkar i strukturutvecklingen av njurarna. Koncentrationen hyaluronan styr på så sätt när och var njurens vindlande rörsystem skall utvecklas, säger hon.

Resultaten visar bland annat att de behandlade råttorna i vuxen ålder hade höga koncentrationer av hyaluronan, speciellt i njurens yttre delar. Detta gav upphov till njurfunktionsnedsättning och störd vätskebalans. Tidigare forskning har visat att samma sak händer då njurarna utsätts för syrebrist, till exempel vid avstötning efter transplantation eller inflammation. Med detta som bakgrund undersöktes hyaluronan hos diabetiska råttor och resultatet visade att mängden ökat kraftigt i njurens inre, men inte i njurens yttre delar.

- En obehandlad diabetiker utsöndrar dagligen stora urinmängder och koncentrationen av hyaluronan i njuren kan inte höjas mer. De redan förhöjda koncentrationerna i njurens inre kan vara inblandade i de njurskador som uppkommer hos diabetiker, säger Louise Rügheimer.

Läs avhandlingen på Uppsala universitets webbplats.

För mer information, kontakta Louise Rügheimer, mobilnummer: 070-730 91 01, e-post: Louise.Rugheimer@mcb.uu.se