Magnetkamera förbättrar diagnostiken av fostermissbildningar

Magnetkameraundersökning är ett värdefullt komplement till ultraljud när det gäller diagnostiken av missbildningar hos foster. Magnetkameran kan upptäcka sådant som ultraljudet missar eller har svårighet att upptäcka, till exempel på grund av övervikt hos den gravida kvinnan. Det visar Hashem Amini i en avhandling som granskas vid Uppsala universitet den 7 maj.  

Hashem Amini vid institutionen för kvinnors och barns hälsa har tillsammans med kolleger studerat över 300 graviditeter som avbrutits på grund av fostermissbildningar som diagnostiserats med ultraljud, och jämfört diagnoserna med resultaten från efterföljande obduktion.

– Våra resultat visar att beslutet att avbryta graviditeten inte alltid baserades på en korrekt ultraljudsdiagnos. I två procent av fallen var ultraljudsdiagnosen felaktig, och den gravida kvinnan fattade alltså beslutet baserat på felaktig information, berättar han.

Hashem Amini och hans kolleger har även undersökt gravida kvinnor, hos vilka man vid ultraljudsundersökningen misstänkt fostermissbildningar, med magnetkamera. Man har sedan jämfört ultraljudsdiagnoser med resultat från magnetkameraundersökningar i relation till den slutliga diagnosen – antingen fosterobduktion eller diagnos hos nyfödda barn. Jämförelsen omfattar 29 foster med missbildningar i centrala nervsystemet (ryggmärg och hjärna) och 63 foster med andra missbildningar.

– Jämförelsen visar att magnetkameraundersökning gjorde det lättare att upptäcka missbildningar i centrala nervsystemet på ett korrekt sätt, speciellt i de fall där ultraljudet inte gav tillräcklig information på grund av övervikt hos den gravida kvinnan. Magnetkameraundersökning kan också tillföra värdefull information om andra typer av missbildningar, som vid diafragmabråck och i fall där ultraljudsundersökningen försvårats på grund av minskad mängd fostervatten, säger Hashem Amini.

I avhandlingen har han också undersökt hur vanligt det är att vissa missbildningar rapporteras till missbildningsregistret. Missbildningsregistret i Sverige etablerades 1964, efter skandalen då läkemedlet neurosedyn visat sig förorsaka fosterskador. Sedan 1999 finns det även ett register för aborter som gjorts på grund av fostermissbildningar. Rapporteringen till det sistnämnda är frivillig, medan rapporteringen av nyfödda barn är obligatorisk. Hashem Amini har undersökt rapporteringsfrekvensen vid ryggmärgsbråck samt läpp-, käk- och gomspalt hos nyfödda barn och vid avbrutna graviditeter.

– För nyfödda barn är rapporteringsfrekvensen relativt hög och mätbar. För foster där graviditeten avbrutits är den däremot lägre och svår eller omöjlig att beräkna. I mer än 60 procent av alla fall där fostret har ryggmärgsbråck avbryts graviditeten. Därmed är övervakningen osäker, eftersom vi inte känner till rapporteringsfrekvensen för avbrutna graviditeter. Rutinerna kring rapporteringen av fostermissbildningar behöver förbättras, säger Hashem Amini.

Läs avhandlingen på Uppsala universitets webbplats.

För mer information, kontakta Hashem Amini, 070-591 56 42, e-post: hashem.amini@kbh.uu.se