Lek med klossar berättar om barns rumsuppfattning

Många leksaker går ut på att passa in klossar i hål, men det finns nästan inga experimentella studier av vad man egentligen lär sig av det. Psykologiforskaren Helena Örnkloo vid Uppsala universitet har studerat hur barn vrider klossen på vägen mot målet för att den ska passa in, vilket ger en uppfattning om hur vi utvecklar rumsliga begrepp. Hon försvarar sin avhandling den 13 december. Under sitt andra levnadsår börjar barn intressera sig för hur olika föremål förhåller sig till varandra. De gillar att bygga torn, sätta lock på grytor och stoppa klossar i hål, och de lär sig planera handlingar där mer än ett föremål är inblandat. Tidigare forskning har fokuserat på hur barnet greppar klossar och stoppar dem i hål, medan Helena Örnkloo i sin avhandling har studerat vad som händer under transportsträckan till hålet. Hur barn vrider på klossen för att få den att passa in ger en uppfattning om hur vi utvecklar rumsliga begrepp, så kallad spatial kognition. Barnen som deltog i experimenten var i åldern 14–40 månader. Resultaten visar att en stor del av utvecklingen sker när barnen är ungefär ett och ett halvt år gamla, det är nämligen stor skillnad på hur väl barn klarar av att passa in olika klossar i hål vid 18 respektive 22 månaders ålder. – För att lösa problemet måste de i förväg tänka sig hur de ska rotera klossen. 22–26 månader gamla barn anpassade klossen och passade in den i hålet. De som var 14–18 månader försökte lirka ned klossen i hålet först när de märkte att den inte passade in, vilket inte fungerar i den här uppgiften, förklarar Helena Örnkloo. I ett annat experiment fick barnen välja mellan två olika klossar, av vilka den ena passade in i ett hål, samt mellan två olika hål, av vilka det ena passade en viss kloss. För att klara det måste barnen inte bara rotera klossen mentalt, förutsäga dess väg till målet och förstå hur det slutliga läget skulle se ut, utan också välja bort en kloss till förmån för en annan. – Det visade sig att förmågan att välja utvecklas mycket senare än väntat. Vid två års ålder kunde barnen passa in en komplicerad kloss i ett hål, men inte ens treåringarna kunde felfritt välja mellan olika former. Att skilja på klossar i olika storlekar var dock lättare. Det kunde de göra vid 20 månaders ålder, berättar Helena Örnkloo. Barnen hade inga svårigheter att passa ihop en kloss med en annan, eller att passa ihop en kloss med en bild av en kloss. De hade inte heller några problem med att minnas en kloss fastän den var utom synhåll. Däremot hade barnen svårt att passa ihop en positiv form (klossen) med en negativ form (hålet). – När barn kan tänka sig objekt i olika positioner förbättras deras handlingsförmåga enormt, säger Helena Örnkloo. Läs mer om avhandlingen på universitetets hemsida. För mer information, kontakta Helena Örnkloo, 018- 471 21 08, 070-748 82 81, e-post: helena.ornkloo@psyk.uu.se