Kvinnor utsatta i fredsprocesser

Fredsprocesser efter krig är en farlig period för kvinnor. Många tvingas leva granne med män som begått grova övergrepp under kriget eller förväntas vittna i olika typer av sanningskommissioner, något som både kan vara retraumatiserande och stigmatiserande. Det visar en ny studie gjord av fredsforskare vid Uppsala universitet som publiceras i vetenskapliga tidskriften PLOS ONE.

– Kort sagt så kan fredsprojekt medföra att kvinnor tvingas leva sida vid sida med ex-kombattanter som under kriget begått övergrepp. Därmed riskerar de att utsättas för ytterligare hot, och våld, säger Karen Brounéus, professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.

Hon har tillsammans med kollegor vid Uppsala universitet, Centre for Social Change i Nepal och University of Colombo i Sri Lanka, i en ny studie undersökt hur fredsprocesserna i tidigare konfliktdrabbade områden i Sri Lanka och Nepal har påverkat kvinnor och män. De två länderna valdes ut då de haft fred ungefär lika länge, men i övrigt är väldigt olika. Det var till exempel olika typer av konflikter, men framförallt slutade de två konflikterna på helt olika sätt, vilket fundamentalt påverkat fredsprocesserna. I Nepal avslutades konflikten med ett förhandlat fredsavtal, i Sri Lanka med att regeringsarmén besegrade rebellgruppen på ett mycket brutalt sätt.

Enkäten genomfördes i form av en så kallad house-hold survey, där drygt 1 000 personer i Nepal och 1 000 personer i Sri Lanka deltog. I Nepal valdes respondenter ut från distrikt som i varierande grad drabbades av konflikten; i Sri Lanka valdes respondenter ut för att få variation i etnisk sammansättning. I båda länderna tillfrågades hälften kvinnor, hälften män.

Deltagarna fick svara på frågor om bland annat krigsupplevelser, attityder till ex-kombattanter och till olika typer av fredsinitiativ. Resultaten visar på tydliga skillnader mellan kvinnor och män i deras inställning till fredsbyggande åtgärder som påverkar vardagslivet, där kvinnorna är mer negativa än männen. Däremot finns ingen signifikant skillnad i hur män och kvinnor ser på processer som sker långt bort från vardagslivet, på elitnivå.

– För kvinnor innebär ett fredsfördrag inte alltid fred och säkerhet. Tidigare forskning visar att våld i hemmet ökar under och efter krig, och att flera av metoderna som används för fredsbyggande innebär risker för kvinnor. Ett exempel är sanningskommissioner, som ofta sätts upp efter påtryckningar från internationell samfundet, där processen att vittna om krigsförbrytelser kan vara retraumatiserande. Om vittnesmålen dessutom gäller exempelvis konfliktrelaterat sexuellt våld kan det även leda till att kvinnor stigmatiseras. Det är därför inte underligt att kvinnor i vår studie är negativt inställda till fredsinsatser som påverkar säkerheten i vardagen, säger Karen Brounéus.

Hon framhåller att resultaten inte ska tolkas som att kvinnor skulle vara emot fred eller inte arbeta för fred. Tvärtom vet man sen tidigare forskning att globalt sett spelar kvinnor en avgörande roll i att både initiera och driva olika former av fredsbyggande arbete. Men tyvärr är internationell fredsbyggande praxis blind för den här osäkerheten som drabbar kvinnor i vardagslivet efter en konflikt.

– Dessvärre är kvinnor sällan delaktiga i utformningen av fredsavtal och deras säkerhet är inte politiskt prioriterat efter krig. Här finns en enorm förbättringspotential, om det internationella samfundet FN skulle börja ge kvinnors perspektiv mer utrymme. Forskning visar dessutom att fredsfördrag blir mer hållbara när fler röster och perspektiv hörs, säger Karen Brounéus.

Artikel: Brounéus K, Forsberg E, Bhattarai P, de Mel N, Lonergan K, Peiris P, et al. (2024) Women, peace and insecurity: The risks of peacebuilding in everyday life for women in Sri Lanka and Nepal. PLoS ONE 19(5): e0303023. DOI: 10.1371/journal.pone.0303023, https://doi.org/10.1371/journal.pone.0303023

Studien är finansierad av Vetenskapsrådet.

För mer information:

Karen Brounéus, professor vid institutionen för freds- och konfliktvetenskap, Uppsala universitet, e-post: karen.brouneus@pcr.uu.se, mobil: 070-593 54 14