Hur blir man en yrkesskicklig narkosläkare?

Varför gör vissa narkosläkare ett bättre arbete än andra? Varför växer vissa unga läkare snabbare in i sin yrkesroll än andra? Jan Larsson har under sitt avhandlingsarbete sökt svar på dessa frågor i syfte att ge en bra grund för förbättringar av narkosläkarnas specialistutbildning - just nu är ett aktuellt ämne. Jan Larsson Anaesthetists and Professional Excellence ISBN: 91-554-6023-2 Abstract Ett växande antal operationer på äldre och ofta svårt sjuka patienter har gett narkosläkarna en nyckelroll när det gäller att säkerställa god vårdkvalitet på våra operations- och intensivvårdsavdelningar. Narkosläkarnas arbete kräver förmåga att arbeta under tidspress och samtidigt kunna hantera situationer som präglas av stor osäkerhet. Önskemål om förbättringar av narkosläkarnas specialistutbildning innebär därför en stor utmaning för anestesiologer med utbildningsansvar. Jan Larssons avhandling visar att narkosläkares syn på arbetet varierar. Många situationer som narkosläkaren ställs inför är komplicerade och innebär att läkaren måste välja centrum för sin uppmärksamhet. Arbetet innehåller aspekter som att kontrollera patientens fysiologi (blodtryck, syrsättning mm), leda operationslaget och se till att rätt person gör rätt sak, inkalla förstärkning vid behov, ingripa för att ge kirurgen optimala betingelser. Avhandlingen visar att vissa läkare uppfattar alla aspekter av arbetet, medan andra har en mera begränsad förståelse. Detsamma gällde unga blivande anestesispecialister. Jan Larsson föreslår hur dessa resultat kan tillämpas på narkosläkarnas specialistutbildning. Eftersom det är viktigt att blivande narkosläkare utvecklar praktisk kompetens inom arbetets alla aspekter, bör de till exempel handledas av läkare med bred förståelse av arbetet. Avhandlingens andra del handlar om att skapa en bra pedagogisk miljö. Den baseras på två intervjustudier om svårigheter som narkosläkarna upplever i sitt arbete. Den ena visade att stora, ibland övermäktiga krav ställs på de unga blivande narkosläkarna, framför allt under jourtid, och att de ofta känner sig ensamma och otillräckliga. Den andra var en undersökning av vilka svårigheter specialistkompetenta narkosläkare upplever i arbetet. De flesta specialister beskrev problem i arbetsmiljön med stress och brist på respekt från andra läkare. Det fanns dock bland de intervjuade en liten grupp erfarna narkosläkare som inte såg några yttre svårigheter i arbetet, läkare som uppenbarligen funnit sig väl tillrätta i sitt arbete. Dessa läkare ger i avhandlingen sina råd till de unga blivande narkosläkarna om hur man som narkosläkare ska hantera svåra situationer för att kunna leva väl med sitt arbete. För mer information kontakta Jan Larsson, tel. 018-146212, 070-787 1672 eller via e-post Jan.Larsson@trolin.net Anneli Waara