Hundars diabetes kan visa på ökad risk för deras ägare att utveckla typ 2-diabetes

Hundägare som har en hund med diabetes löper högre risk att själva diagnosticeras med typ 2-diabetes jämfört med ägare till hundar utan diabetes. För kattägare och deras katter tycks dock inga sådana samband finnas. Det här visar en ny registerstudie som gjorts vid bland annat Uppsala universitet. Resultaten publiceras i tidskriften The BMJ.

Tidigare studier har visat på ett möjligt samband mellan övervikt hos hundägare och övervikt hos deras hundar. Men finns det också en gemensam risk för hundar, katter och deras ägare att drabbas av diabetes? Det har forskare vid Uppsala universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, Karolinska Institutet och University of Liverpool nu tillsammans undersökt i en stor studie.

Genom att kombinera information från ett svenskt veterinärförsäkringsregister med svenska befolknings- och hälsoregister identifierades vuxna personer i Sverige med hund eller katt i hushållet. Totalt ingick drygt 175 000 hundägare och närmare 90 000 kattägare och deras djur i studien.

Hund- och kattägarna var alla medelålders eller äldre när studien startade och både de och deras husdjur följdes under sex års tid. Alla nyinsjuknanden av typ 2-diabetes hos djurägarna och av diabetes hos hundarna och katterna analyserades sedan.

Forskarna kunde se att ägare till hundar med diabetes hade 38 procent högre risk för att själva drabbas av typ 2-diabetes, jämför med ägare till hundar utan diabetes. Hos kattägare och deras katter hittade forskarna inget sådant samband. Den högre risken för hundägare kunde inte förklaras av andra faktorer som till exempel ägarnas ålder, kön eller socioekonomi, och inte heller av hundarnas ålder, kön eller ras.

– Våra resultat tyder på att en hund med diabetes skulle kunna signalera en ökad risk för hundägaren att också själv utveckla typ 2-diabetes. Vi har inte haft tillgång till information om hushållens levnadsvanor, men vi tror att sambandet skulle till exempel kunna bero på gemensamma motionsvanor och kanske också i viss mån kostvanor och gemensam risk för övervikt. Om gemensamma motionsvanor skulle utgöra en viktig faktor skulle det också kunna förklara varför vi inte ser någon liknande gemensam diabetesrisk för kattägare och deras katter, säger Beatrice Kennedy, postdoktor i medicinsk epidemiologi vid Uppsala universitet och en av studiens huvudförfattare.

Diabetes hos hund kräver som regel insulinbehandling livet ut och uppträder framför allt hos äldre hundar och är vanligare hos okastrerade tikar i samband med efterlöp. Den form som drabbar tikar har också kopplats till övervikt och förekommer oftare hos några av de svenska jakthundraserna. Hur vanligt det är med kastration och vilka raser som är populärast varierar mellan olika länder och det är därför inte säkert att den gemensamma diabetesrisken för svenska hundägare och hundar som studien visar på är densamma på andra håll i världen.

– Hundar och människor har levt tillsammans under minst 15 000 år och delar sin vardag på gott och ont. I den här unika studien visar vi att det verkar finnas gemensamma livsstils- och miljöfaktorer som ökar risken för diabetes inom hushållet, både hos hunden och dess ägare, säger Tove Fall, professor i molekylär epidemiologi vid Uppsala universitet och medförfattare till studien.

För mer information kontakta:
Beatrice Kennedy, postdoktor vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet.
Tel: 070-942 93 15, E-post: beatrice.kennedy@medsci.uu.se

Referens: Rachel Ann Delicano et al. (2020) The shared risk of diabetes between dog and cat owners and their pets: register based cohort study. BMJ. In press. DOI: 10.1136/bmj.m4337

Studien har fått forskningsanslag från det statliga forskningsrådet Formas, Agria och SKK Forskningsfond samt från Göran Gustafssons Stiftelse. Professor Tove Fall har också blivit tilldelad ett ERC Starting Grant från Europeiska forskningsrådet.