Förlust av barn svårast att hantera efter tsunamin

Tre år efter tsunamikatastrofen var flera av dem som drabbades fortfarande påverkade av det som hänt. Sämst mådde de som förlorat en nära anhörig och själva utsattes för en livshotande situation. Psykologen Kerstin Bergh Johannessons avhandling om överlevnad och traumatisk sorg är den första avhandlingen i Sverige att följa efterverkningarna efter en stor katastrof av detta slag.

När en person drabbas av en katastrof långt borta från den egna trygghetssituationen uppstår en speciell situation. Traumareaktioner hos människor som normalt inte har erfarenhet av naturkatastrofer, men som kunnat återvända hem till ett intakt samhälle har sällan studerats. Det finns inte heller många långtidsuppföljningar av återhämtning efter utsatthet för allvarliga händelser.

I sin avhandling har Kerstin Bergh Johannesson undersökt hur utsatthet för tsunamikatastrofen och för traumatiska förluster efter katastrofer påverkat drabbade. Både återvändande svenskar efter tsunamin i Sydostasien 2004 och förlustdrabbade italienska och svenska anhöriga efter Linateolyckan 2001 har följts upp, liksom hemmavarande förlustdrabbade anhöriga efter tsunamin.

Ett överhängande livshot var relaterat till intensiva stressreaktioner med risk för nedsatt psykisk hälsa 14 månader och tre år efter tsunamin. Traumatisk förlust i kombination med att själv varit utsatt för livshot pekade mot en ökad grad av posttraumatiska stressreaktioner, nedsatt psykisk hälsa och komplicerade sorgereaktioner. Förlust av nära anhöriga, i synnerhet av barn, medförde högre grad av posttraumatiska stressreaktioner och innebar en högre risk för komplicerad sorg.

- I de flesta dödsfall finns en komponent av trauma men när det sker plötsligt och under våldsamma omständigheter uppkommer en särskild uppsättning reaktioner. De som både varit utsatta för en livshotande situation på plats och förlorat någon närstående mådde allra sämst, förklarar Kerstin Bergh Johannesson.

Resultaten visade att de män som förlorat ett barn löpte större risk att drabbas av komplicerade sorgereaktioner än de som förlorat en partner, förälder eller syskon. För kvinnorna var risken för komplicerade sorgereaktioner ungefär lika stor oavsett vilken nära anhörig man förlorat.

Många drabbade återhämtar sig över tid, men svår exponering och traumatiska förluster förefaller att försvåra återhämtningen. Ny kunskap på detta område är viktig för att utveckla samhällets beredskap hos landsting, kommuner och övriga myndigheter. Särskilt viktigt är detta för utbildning av hälso- och sjukvårdens personal. Socialt stöd är betydelsefullt och tillgänglighet till adekvat behandling behöver tillgodoses för människor som får kvarstående problem, menar Kerstin Bergh Johannesson.

Avhandlingen försvaras den 23 april 2010 vid Uppsala universitet.


För mer information kontakta Kerstin Bergh Johannesson, tel. 018- 611 88 09, 070-566 10 09, e-post: kerstin.bergh.johannesson@akademiska.se

Avhandlingen kan laddas ner från universitetets hemsida.