Dna-analys och klassisk arkeologi identifierade tidig muslimsk gravplats

En ny forskningsstudie som kombinerar arkeologiska, historiska och bioarkeologiska data bidrar med ny kunskap kring tidig islam i det område som idag är Syrien. Forskargruppen planerade egentligen att fokusera på en helt annan tidsperiod men stötte i sina efterforskningar oväntat på kvarlevor från sent 600-tal eller tidigt 700-tal som var begravda enligt tidig muslimsk sed.

Mellanöstern är känd som en region med en rik och fascinerande historia som omfattar många etniciteter, kulturer och religiösa sedvänjor. En stor del av denna mångfacetterade och dynamiska historia är känd genom historiska källor, den imponerande materiella kulturen och arkeologiska utgrävningar. Men eftersom organiskt material bevaras dåligt i varma torra klimat har det, fram till nyligen, varit svårare att analysera viktiga bioarkeologiska data. Nya teknologier som är bättre på att tillvarata nedbrutet material har förändrat läget och nya frågeställningar från förhistorisk och historisk tid kan nu undersökas och berika vår kunskap om den här regionen.

En forskargrupp från flera olika länder och tillhörande flera olika vetenskapliga fält presenterar nu nya bioarkeologiska resultat med kopplingar till den tidiga muslimska perioden i dagens Syrien. Fynden presenteras i den vetenskapliga tidskriften Communications Biology.

Under 2009 och 2010 påträffades ett antal gravar under utgrävningar vid den neolitiska platsen Tell Qarassa i Syrien. Utgrävningarna koordinerades av ett spansk-franskt forskarlag som involverade syriska arkeologistudenter som en del av deras utbildning. Undersökningarna utfördes med tillstånd och under tillsyn av den syriska myndigheten General Directorate of Antiquities and Museums (DGAM). Kort efter att utgrävningarna avslutats bröt det syriska inbördeskriget ut.

– Vi undersökte genomet hos kvarlevor efter 14 personer med målet att studera de första jordbrukarna i regionen. Vi fick bara fram tillräckligt med dna-information från två individer från de övre lagren av utgrävningen och vi antog att dessa begravdes under en senare förhistorisk period. Efter att vi gjort kol-14 dateringar blev det tydligt att vi hade träffat på något oväntat och speciellt, säger Cristina Valdiosera vid Universidad de Burgos i Spanien.

Kvarlevorna daterades till sent 600-tal eller tidigt 700-tal och perioden som kallas det andra kalifatet (Umayyad Era). Efter att det blivit känt att gravarna var så pass sentida gjordes en ny bedömning av gravarnas utformning. Man konstaterade att stilen på gravarna var överensstämmande med tidiga muslimska begravningsseder. Utan en kol-14 datering hade det varit omöjligt att bestämma kvarlevornas kulturella identitet eftersom det inte fanns några tidigare kända muslimska bosättningar eller gravplatser i området. Den arkeologiska platsen var bara känd för förhistoriska lämningar.

– Resultaten från genom-analysen var också överraskande eftersom de två individerna verkar vara genetiskt olika de flesta dåtida och nutida invånare i Levanten. De moderna grupper de liknar mest, men inte är helt identiska med, är beduiner och saudier, vilket tyder på en möjlig koppling till den Arabiska halvön, säger evolutionsbiologen Megha Srigyan som utförde dataanalysen under sina masterstudier vid Uppsala universitet.

Analysen av den begravda kvinnan och mannen har bidragit med bevis för ankomsten av nya kulturella/religiösa seder till området som arkeologer och historiker kallar Levanten (omfattar Turkiet öster om Bosporen, Syrien, Libanon, Jordanien, Israel och Palestina).

– De flesta av våra bevis är indirekta men de olika resultaten sedda tillsammans pekar mot att den här mannen och kvinnan tillhörde en förbipasserande grupp människor och begravdes långt från sina hem. Resultaten tyder på att det fanns tidiga muslimer på den syriska landsbygden, säger populationgenetiker Torsten Günther vid Uppsala universitet som är en av studiens koordinerande forskare.

– Det är fantastiskt att vi genom att studera bara två individer har kunnat tillfoga en liten men betydelsefull bit av det kolossala pussel som utgör Levantens historia, säger Cristina Valdiosera.

– I det här särskilda fallet fanns det ingen möjlighet att vi hade kommit i mål utan att kombinera arkeologiska, historiska och bioarkeologiska data, eftersom de alla var för sig bidrog med viktiga ledtrådar. Det visar hur viktigt det är med mångvetenskapliga angreppssätt, säger Torsten Günther.

De mänskliga kvarlevorna från Qarassa är, tillsammans med resten av det arkeologiska materialet, deponerade vid det arkeologiska museet i Sweida i Syrien. De förvaltas av myndigheten General Directorate of Antiquities and Museums (DGAM).

För mer information kontakta:

Torsten Günther, Institutionen för organismbiologi, Uppsala Universitet; torsten.gunther@ebc.uu.se; 018 471 2697

Cristina Valdiosera, Departamento de Historia, Geografía y Comunicación, Universidad de Burgos; cevaldiosera@ubu.es; +34 679894206

Srigyan, M., Bolívar, H., Ureña, I. et al. Bioarchaeological evidence of one of the earliest Islamic burials in the Levant. Commun Biol 5, 554 (2022).