Barn lär med gester, blickar och tal

Barn som lär sig uttrycker sig på olika sätt - inte bara med språket utan också med andra kommunikationsformer. Mia Heikkilä har studerat hur barn kommunicerar i förskolan, förskoleklass och första klass. Resultaten av studien presenteras i hennes avhandling, som läggs fram den 29 september vid Uppsala universitet. - Det har väl hänt att vi vuxna någon gång kliat oss i huvudet vid åsynen av barns aktiviteter med varandra. Vad gör de - och varför? Jag startade min forskningsstudie med just den nyfikenheten. Hur kommer det sig att barn gör som de gör? Och, i förlängningen, vad är det som gör att barn lär sig? berättar Mia Heikkilä. Hon är utbildad lärare från Åbo Akademi i Finland och har arbetat som lärare i barngrupper och i grundskolan. Utgångspunkten för hennes avhandling är att barn som lär sig uttrycker sig på olika sätt med hjälp av bl a kroppsliga rörelser. Eftersom fem, sex- och sjuåringar använder språk och tal på annat sätt än äldre barn valde Heikkilä att studera hur barn använder andra kommunikationsformer. - Lärande utgår alltid från en kommunikativ aktivitet. Konsekvensen blir att om jag vill förstå lärande, måste jag också förstå kommunikation. Under mitt fältarbete såg jag hur barnen arbetade med hela kroppen. När jag sedan skulle analysera de många videoinspelningarna var det självklart att också ta in gester och blickar som resurser i kommunikation. Förskolan, förskoleklassen och årskurs ett är de skolmiljöer som studeras, och Heikkiläs syfte var att lyfta fram skillnader och likheter mellan dessa skolmiljöer genom barnens kommunikationsformer. Det mest tydliga var hur kroppen som kommunikativ resurs får mindre och mindre utrymme ju äldre barnen blir. Språket tar över. - Men barn är så smarta att de kompenserar för det som vuxna fråntar dem. Ifall barn inte får utrymme för exempelvis kroppen i en aktivitet så pratas det desto mer, och om varken kropp eller tal tillåts jobbar blicken väldigt mycket. - Jag har gjort detaljstudier sekund för sekund av hur barns kommunikationsformer förändras, och i de analyserna framkommer detta mönster tydligt. Tillgång till språket är naturligtvis absolut nödvändigt, men jag tror vi behöver uppmärksamma att barn använder även andra kommunikationsformer. Så som skolan är organiserad i dag finns olika överlappande ideologier om hur lärande bäst sker och om hur den goda barndomen ska se ut. Ofta är det dessa ideologier som styr hur aktiviteterna kan utformas, tillsammans med det statliga uppdraget. I Heikkiläs studie ges exempel på hur dessa ideologier både främjar, men också hämmar barns kommunikation, och därmed deras lärande. För ytterligare information, kontakta Mia Heikkilä, tel: 018-471 16 59, 0707-156 126 eller e-post: Mia.Heikkila@ped.uu.se Läs avhandling på: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-6973 Länk till pressmeddelande med eventuella bilder: http://info.uu.se/press.nsf/pm/barn.lar.id910.html