1700-talets entreprenörer var mer traditionella än nyskapande

Entreprenörer uppfattas av många som de som driver ett samhälle framåt. Men ekonomisk-historiker Karin Ågren har i sin avhandling studerat 1700-talets entreprenörer, grosshandlarna, och kommit fram till att de inte var så dynamiska som man trott. Bilden av deras effekt på samhällsutvecklingen är överdriven, menar hon. Karin Åberg disputerade vid Uppsala universitet den 14 december. Under 1700-talet hade Sverige en av sina viktigaste exportperioder, och handeln drevs av grosshandlarna, som av eftervärlden ofta har kommit kallats den tidens entreprenörer. Man brukar anse att entreprenör hittar vägar att starta nya dynamiska företag som öppnar hittills stängda dörrar, och som i bästa fall ge hela samhället en ekonomisk skjuts framåt. Karin Ågren har i sin avhandling analyserat grosshandlarnas strategier i 1700-talets Stockholm och menar dock att den dynamiska effekt som senare har tillskrivits dem är överdriven, i alla fall när det gäller de svenska grosshandlarna. Invandrade handelsmän agerade mer dynamiskt, visar avhandlingen. Grosshandlarna hade gott om både pengar och möjligheter att påverka sin samtid. I det kapitalistiska systemet behövs det aktörer som kan ta ekonomiska risker för att kunna utveckla verksamheter - det vi idag kallar riskkapitalister, och som på 1700-talet kallades skeppsbroadel. Karin Ågren har analyserat dem utgående från idén att man, för att kunna begripa varför en person agerar som han gör, måste förstå och ta hänsyn till yttre förhållande som samhällsstruktur och personliga nätverk. Tidigare forskning på området har oftast bara fokuserat på ett fåtal grosshandlare, och detta har skapat en bild av en mycket rik grupp som förändrade samhället genom ett dynamiskt agerande. Karin Ågren visar däremot att det fanns mycket stora ekonomiska skillnader inom gruppen, och att man handlade traditionellt snarare än modernt. För att kunna analysera grosshandlarnas sociala och ekonomiska agerande har hon bland annat studerat äktenskapsmönster, kreditnätverk och konsumtionsmönster. - Inom gruppen agerade man i stort sett lika. De flesta grosshandlarna gifte sig med döttrar till andra handelsmän, de beviljade kredit till egna familjemedlemmar och konsumerade mer eller mindre på samma sätt. Att de, trots de stora inkomstskillnaderna som fanns inom gruppen, handlade så lika berodde på att de var beroende av att ha ett nätverk, berättar Karin Ågren. Generellt kan inte 1700-talets grosshandlare sägas vara särskilt dynamiska, de gjorde i stort som personer från samma samhällsgrupp gjort i århundraden förre dem. Däremot kan man se en skillnad i agerande mellan svenska grosshandlare och dem som hade invandrat till Sverige. - Hos de invandrade handelsmännen verkar det finnas ett första frö till ett mer modernt ekonomiskt tänkande. En möjlig förklaring kan vara att de inte hade samma band till de svenska nätverken och därför kunde agera friare, säger Karin Ågren. Läs mer om avhandlingen på Uppsala universitets hemsida. För mer information, kontakta Karin Ågren, 018-471 73 12, 070-914 02 53, e-post: karin.agren@ekhist.uu.se