Svenska mygglarver kan sprida virus

Myggburna virusinfektioner är ett stort globalt hälsoproblem som även drabbar oss i Norden. Efter utbrottet av Ockelbosjukan i norra Sverige under 2013, kunde forskare vid Umeå universitet isolera viruset från myggor i Lövångertrakten, där många också drabbats av Ockelbosjukan. Forskarna har därmed visat att mygglarver även i Västerbotten bär på sjukdomsframkallande virus, bl.a. Sindbisvirus, som orsakar Ockelbosjukan, en virussjukdom som kännetecknas av feber, utslag och långdragen ledvärk.

I den nya studien, som publicerats i tidskriften Vector-Borne and Zoonotic Diseases, visar forskarna att Sindbisvirus kunde påvisas i mygglarver under våren, året efter utbrottet, vilket tyder på att virus kan överföras direkt från honmyggan till myggäggen.

– Myggorna är då infekterade av virus redan när de kläcks, vilket inte tidigare visats. Tidigare har man trott att Sindbisvirus förs in via flyttfåglar varje vår, eller att virus finns i fåglarna som stannar under vintern. Nu tyder resultaten på att virus också kan cirkulera bland myggor, men att nya virusvarianter introduceras med fåglar, säger Magnus Evander, som är professor i virologi och en av forskarna bakom studien.

Tidigare har Umeåforskarna visat att infektioner med Sindbisvirus har ökat sex gånger på de senaste 30 åren i norra Sverige och upp till 3 % av befolkningen har någon gång varit infekterade. Troligen är sjukdomen underdiagnostiserad och kan orsaka långvarigt lidande i form av ledvärk.

– Även Inkoovirus har isolerats från både myggor och larver. Inkoovirus är ett relativt okänt myggburet virus, som kan orsaka feber och hjärninflammation. Oväntat så hade så många som 41 % av befolkningen i Norr- och Västerbotten någon gång blivit infekterad av detta virus. Det är dock troligt att de flesta inte tänkt på att det kan vara en myggburen virusinfektion eftersom den troligen orsakar milda symtom för de flesta smittade.

Forskarna i Umeå har också kartlagt vilka myggarter som är bärare av dessa virus och hur de olika arterna varierar under säsongen. För att kunna göra det så har de också utvecklat en molekylär metod för att snabbt artbestämma myggor och mygglarver. Genom att använda ett specifikt avsnitt av myggans DNA, så kan alla myggarter ”streckkodas” och artbestämmas.

Forskargruppen leder ett Formas-finansierat projekt, MOBOZO, som kartlägger myggarter och myggburna virus i hela Sverige. Detta är viktigt för att kunna förstå vilka myggarter och virus vi nu har i Sverige, samt för att kunna påvisa invasiva myggarter som kan bära med sig nya sjukdomsframkallande virus. Inom projektet undersöks också om svenska myggor är kapabla att överföra virus från andra delar av världen.

– Forskningen leder till att kunskapen och förståelsen ökar för hur myggburna virus överlever i naturen, vilket också kan leda till bättre preventiva åtgärder i framtiden. De metoder och tekniker som vi har utvecklat i Umeå kommer att kunna utnyttjas för alla myggburna virusinfektioner, även i andra delar av världen.

Forskningen som pågår gör också att sjukvården är bättre förberedd på förekomst och utbredning av dessa sjukdomar och att myndigheter som förbereder Sverige på invaderade sjukdomar kan vidta adekvata åtgärder.

Läs om studien i Vector-Borne and Zoonotic Diseases

För mer information, vänligen kontakta:
Magnus Evander, Institutionen för. Klinisk mikrobiologi
Telefon: 090 785 1790
E-post: magnus.evander@umu.se
Porträttbild på Magnus Evander

Forskargruppen vid Umeå universitet består av:
Magnus Evander, professor i Virologi, UmU, Inst. Klinisk mikrobiologi, virologi
Clas Ahlm, professor i Infektionssjukdomar UmU, Inst. Klinisk mikrobiologi, infektionssjukdomar
Göran Bucht, FOI Umeå
Jonas Näslund, FOI, Umeå
Cecilia Engdahl, doktorand, Inst. Kemi UmU
Olivia Wesula Lwande, postdoktor, Inst. klinisk mikrobiologi, virologi

Samarbetspartners:
Helsingfors Universitet, Finland
SVA (Sveriges veterinärmedicinska anstalt) Uppsala