Gå direkt till innehåll
Culex torrentium. Foto: Anders Lindström, SVA.
Culex torrentium. Foto: Anders Lindström, SVA.

Pressmeddelande -

Nordlig husmygga kan sprida Ockelbosjukan

Den vanliga husmyggan i norra Sverige kan överföra viruset som orsakar den besvärliga så kallade Ockelbosjukan. Det visar en ny studie som gjorts vid Umeå universitet i samarbete med Totalförsvarets forskningsinstitut.

– Upptäckten kan i förlängningen leda till att man kan rikta in bekämpningsåtgärder mer specifikt för att begränsa spridningen av Ockelbosjukan, säger professor Magnus Evander vid Umeå universitet.

I studien samlade forskarna in mygglarver från olika myggarter i Västerbotten. Larverna utvecklades till mygg och matades med blod som infekterats med Sindbisvirus, som är det virus som orsakar Ockelbosjukan. Man undersökte dels hur effektivt viruset kunde infektera myggorna, dels om viruset kunde spridas vidare av den infekterade myggan. Genom att dissekera myggorna kunde forskarna mäta mängden virus i olika organ inne i myggorna. Även myggornas saliv samlades in.

Ett betydande antal av den nordliga husmyggan, Culex torrentium, hade Sindbisviruset i sin saliv ännu 29 dagar efter att de hade infekterats. Myggan sprider virus när den suger blod. Då sprutar myggan först in lite saliv och börjar sedan suga. Om det finns virus i myggsaliven riskerar den bitne att bli infekterad. Den nordliga husmyggan är en relativt vanlig mygga på sensommaren i norra Sverige. I studien var det den enda myggan som kunde sprida Sindbisviruset.

– Mer forskning behövs för att helt kunna utesluta andra myggor som potentiella smittspridare i norra Sverige men vi är en bit på vägen. Metoden kan givetvis även användas för att på motsvarande sätt ringa in arter som kan sprida smittan i andra delar av landet, säger Magnus Evander.

I Sverige har man tidigare trott att Sindbisviruset mest förekommer i de centrala delarna av landet, men de senaste åren har det varit en ökning av insjuknanden i Ockelbosjukan även i norra Sverige. 2013 skedde ett utbrott av Ockelbosjukan längs Norrlandskusten från Örnsköldsvik till Piteå.

Sindbisvirus är ett myggburet virus som orsakar Ockelbosjukan. Virus är ofta specialiserade på vissa myggarter som överför virus bättre till exempelvis människor. Det finns ett femtiotal olika blodsugande myggarter i Sverige varav ett femtontal finns representerade i Västerbotten.

Ockelbosjukan, även kallad bärplockarsjuka, yttrar sig som utslag, ledvärk, muskelvärk och ofta också feber. Ledvärken kan i vissa fall bli långvarig och kvarstå i månader eller till och med flera år efter infektionen. Sindbisviruset infekterar fåglar och sprids mellan myggor och fåglar under sommaren. Mot slutet av sommaren finns det tillräckligt många myggor som är infekterade, och då kan virus också överföras till människor via myggor.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Vector-borne and zoonotic diseases.

För mer information, kontakta gärna
Magnus Evander
Professor, Institutionen för klinisk mikrobiologi, enheten för virologi
Umeå universitet901 85 Umeå
Telefon: 090-785 17 90
E-post: magnus.evander@umu.se

Till vetenskaplig artikel

Ämnen

Regioner


Umeå universitet
Umeå universitet är ett av Sveriges största lärosäten med drygt 32 000 studenter och 4300 anställda. Här finns internationellt väletablerad forskning och en stor mångfald av utbildningar. Vårt campus utgör en inspirerande miljö som inbjuder till gränsöverskridande möten – mellan studenter, forskare, lärare och externa parter. Genom samverkan med andra samhällsaktörer bidrar vi till utveckling och stärker kvaliteten i forskning och utbildning.

Kontakter

Ola Nilsson

Ola Nilsson

Kommunikatör, Umeå universitet 090-786 69 82
Media Content Panel
Magnus Evander
Magnus Evander
Licens:
Medieanvändning
Filformat:
.jpg
Storlek:
2048 x 1365, 537 KB
Ladda ner
Media Content Panel
Culex torrentium
Culex torrentium
Licens:
Medieanvändning
Filformat:
.jpg
Storlek:
1028 x 642, 431 KB
Ladda ner

Umeå universitet

Umeå universitet är ett bredduniversitet och ett av Sveriges största lärosäten med över 41 500 studenter och omkring 4 600 medarbetare. Här finns en mångfald av utbildningar av hög kvalitet och forskning inom alla vetenskapsområden samt det konstnärliga området. Umeå universitet är också platsen för den banbrytande upptäckten av gensaxen CRISPR-Cas9 – en revolution inom gentekniken som tilldelats Nobelpriset i kemi.

Universitetet kännetecknas av en internationell atmosfär och en verksamhet som vilar på akademiska kärnvärden. Våra sammanhållna campus gör det lätt att mötas, samarbeta och utbyta kunskap, något som gynnar en dynamisk och öppen kultur där vi gläds åt varandras framgångar. Umeå universitet sätter en stolthet i att erbjuda en undervisnings- och forskningsmiljö av världsklass och bidrar till ny kunskap av global betydelse där hållbarhetsmålen i Agenda 2030 utgör drivkraft och inspiration. Här finns kreativa och nytänkande forskningsmiljöer som ger goda förutsättningar att ta sig an samhällets framtidsutmaningar. Genom långsiktiga samarbeten med organisationer, näringsliv och andra lärosäten bidrar universitetet till att utveckla norra Sverige som kunskapsregion. Den samhällsomvandling och de stora investeringar som pågår i norra Sverige skapar komplexa utmaningar men också möjligheter. För Umeå universitet handlar det om att bedriva forskning om och mitt i ett samhälle i omvandling samt att fortsätta erbjuda utbildningar för regioner som behöver expandera hållbart.

Campus Umeå och Konstnärligt campus ligger nära Umeås centrum och intill ett av Sveriges största och mest välrenommerade universitetssjukhus. Utbildning bedrivs även på en rad andra orter som Skellefteå, Örnsköldsvik, Lycksele och Kiruna. Vid Umeå universitet finns den högt rankade Designhögskolan, den miljöcertifierade Handelshögskolan och landets enda arkitekthögskola med konstnärlig inriktning. Här finns också Bildmuseet och Umeås science center, Curiosum. Umeå universitet är ett av Sveriges fem riksidrottsuniversitet, har ett internationellt ledande arktiskt centrum och ett centrum för samisk forskning, Várdduo, som är Sveriges enda etablerade forskningsenhet för samisk forskning och urfolksforskning.