​​Arter dör ut i mycket högre takt än tidigare känt

I en vetenskaplig studie som är publicerad i tidskriften Biology Letters har ett forskarlag från Umeå universitet gjort en bättre skattning av hur fort fågelarter dör ut. Utdöendet sker fem gånger snabbare än tidigare beräkningar visar.

Medan människan tar en allt större del av jordens resurser i anspråk, dör arter ut i hög takt. Men precis hur fort arter dör ut har varit svårt att bestämma. Det skattas till exempel att 187 av världens ungefär 11 500 fågelarter har försvunnit under de senaste 500 år. Då borde det kanske inte vara så svårt att räkna hur många det är varje år.

Problemet är att utdöendet av en art är bara sista steget i en lång process där arten blir allt mer sällsynt med tiden. De fågelarter som redan dött ut är bara en liten del av alla arter som blivit mer sällsynta de senaste 500 åren, och många fler kommer med all sannolikhet att dö ut under en snar framtid. Trots det har skattningar av hur fort arter försvinner hittills baserats på bara de arter som redan försvunnit.

I en ny studie har Folmer Bokma tillsammans med sin tidigare doktorand Melanie Monroe vid Umeå universitet och två andra forskare från Cambridge och Vancouver gjort en bättre skattning av hur fort fågelarter dör ut. De baserade sin skattning på förändringar i internationella naturvårdsunions IUCNs Röda lista från 1988 till 2016. Dessa förändringar visar hur många arter har blivit mer hotade, hur många blivit mindre hotade, och hur snabbt dessa förändringar skedde. Med vedertagna metoder från matematisk matrisberäkning har forskarna sedan räknat ut hur fort arter dör ut just nu.

– Det sker fem gånger fortare än tidigare beräkningar visade, och ungefär 1 000 gånger snabbare än innan moderna människans påverkan, säger Folmer Bokma, i dag forskare på Centret för Ekologisk och Evolutionär Syntes i Oslo och forskare vid Umeå universitet när studien gjordes.

Studien visar också hur effektiva bevarandebiologiska insatser har varit: genom att identifiera arter som blivit mindre hotad utan bevarandebiologiska insatser räknade forskarna ut att riktade insatser har minskad utdöende med minst 40 procent.

Originalartikel:

Monroe, M. J., Butchart S. H. M., Mooers, A. O. och Bokma, F.: The dynamics underlying avian extinction trajectories forecast a wave of extinctions. Biology Letters. http://dx.doi.org/10.1098/rsbl.2019.0633

För mer information, kontakta gärna:

Folmer Bokma, forskare, Centre for Ecological and Evolutionary Synthesis, University of Oslo
Telefon: 070-530 72 44
E-post: folmer.bokma@ibv.uio.no