Många utmaningar mot fortsatt ökad social rörlighet

Samtidigt som Sverige är ett av de friaste och mest individualiserade länderna i världen återstår mycket att göra för att öka den sociala rörligheten i samhället. Det anser Johnny Munkhammar som i essän Du skall bli miljonär!, som presenterades och diskuterades på Timbro, pekar ut en rad områden där fortsatta reformer är nödvändiga.

Social rörlighet handlar i stor utsträckning om valfrihet, till exempel möjligheten att efter egen klokskap välja skola, bostadsform och bostadsort. Det handlar också om att man som enskild person ska ha frihet att prioritera jobb framför fritid och därigenom få möjlighet att bygga upp en egen ekonomisk trygghet. I essän Du skall bli miljonär! nämner Johnny Munkhammar, författare och Moderat riksdagsledamot, en rad politikområden som behöver reformeras för att underlätta social rörlighet.

–        Arbetsmarknaden är ett sådant område. Alldeles för många, främst invandrare och ungdomar, står utan riktiga jobb. Men även en illa fungerande bostadsmarknad hindrar människor från att förverkliga sig själva och ta arbete på nya orter. Dessutom måste det bli mer acceptabelt att misslyckas och vi måste vara beredda att ge människor både två och tre chanser, sade Johnny Munkhammar.

Markus Uvell, vd på Timbro, nickade instämmande. För honom är det svenska likformighetsidealet ett av de största hindren mot social rörlighet. Alla typer av skillnader mellan olika delar av landet betraktas som potentiella problem, en attityd som inte minst märks i diskussionen om högre utbildning, enligt Markus Uvell.

–        Den svenska bilden av social rörlighet på utbildningsområdet är att alla ska röra sig i samma riktning, vid samma tidpunkt och på det sätt politikerna har beslutat. Men det är en missuppfattning. Social rörlighet måste vara något som varje enskild person bestämmer sig för att göra, inte ett maoistiskt samhällssprång, sade han.

Även den pågående debatten om friskolor har underliggande strömningar som motverkar social rörlighet, enligt Markus Uvell. Det kan aldrig vara ett problem att föräldrar och elever efter eget huvud har möjlighet att välja den skola som passar just dem, sade han.

–        Det finns en sorts mental blockering, även inom den svenska borgerligheten. Trots att man ser att friskolor, i synnerhet för barn med dåliga sociala förutsättningar, lyckas ovanligt bra med att förbättra deras studieprestationer väljer man en annan debatt. Istället för att bejaka de möjligheter för social rörlighet som reformen har gett ägnar sig den svenska borgerligheten mer åt att oja sig över de vinster som friskolor kan göra, sade han.

Jenny Sonesson, politisk sakkunnig hos EU-minister Birgitta Ohlsson, tyckte att Du skall bli miljonär! gav ett viktigt bidrag till den borgerliga berättelsen. Hon har själv arbetet som socialsekreterare i Rosengård och vet värdet av att hjälpa människor att röra sig socialt.

–        Det som är bra med essän är att Johnny Munkhammar fokuserar på förutsättningar snarare än utfall. Alla behöver inte bli akademiker, men alla bör ha samma möjligheter. Dessutom måste det finnas en förståelse för att människor ibland misslyckas, sade hon.

Men en diskussion om meritokrati måste handla även om jämställdhet, enligt Jenny Sonesson.

–        Kampen för ökad jämställdhet, både i Sverige och i resten av världen, är oerhört viktig för att skapa ett meritokratiskt samhälle, sade hon.

För att läsa rapporten klicka här