Om filmen "A beautiful mind" Hur tänker vi egentligen om det som visas?

På TV4 den 27/12 2014: A beautiful mind- " http://www.imdb.com/title/tt0268978/ " En mycket bra film i och för sig.

Filmen handlar om en man, spelad av Russel Crowe, som lider av Schizofreni. I en scen som hade kunnat vara tagen i dagens verklighet, sker följande:

Mannen är förtvivlad över sitt tillstånd och sina vanföreställningar, psykiatrikerna säger " Du kan inte ändra din verklighetsuppfattning" och att sjukdomen kommer att bli värre för att stoppa mannens tänkande om att det måste finnas en lösning.

I filmen blir han bättre av lika orsaker som inte alls har med hjälp med från psykiatri eller psykologi att göra. Han hittar sin egen lilla väg, en egen "liten karta i huvudet" som leder honom rätt och ger honom ett något sånär värdigt liv.

En film som inte alls beskriver hur verkligheten ser ut för flertalet. Svåra psykiska tillstånd innebär ohyggliga lidanden och för tidig död för så många. Psykiatrin och psykologin hjälper faktiskt till att befästa dessa tillstånd som i princip obotliga.

Så är inte fallet. Dessa tillstånd är komplicerade, där finns lösningen som vare sig psykiatrin eller psykologin varit i närheten av. Sedan Freud och hans idé om samtalet som vägledare har det varit kört med lösningar tyvärr. När man skapar ett grundläggande paradigm som vilseleder är vi illa ute om vi inte stoppar det snarast. Det har nu pågått i 100 år! Det är dags att agera.

Samtal som helt enkelt inte kan hantera komplicerade ting eftersom det är för mycket information gör ofta skadan värre och därefter återstår bara blockerande medicinering- eller självmord för den som är inne i dessa helveten. 

Ett helvete är komplicerat, trots det så tror denna psykiatri och psykologi med forskningens stöd på något som strider mot alla naturlagar, Freuds förmodade lösning?  Till och med vetenskapen själv måste använda visuella överblickar så fort det blir det minsta komplicerat för att kunna hantera, forska och lösa problem? Det är fullständigt paradoxalt, men ingen reagerar?

Tänk om det finns en lösning. En logisk sådan, en sådan som själva vetenskapen använder i sitt arbete? Tänk om det krävs något som leder samtalet? På samma sätt som inom alla andra komplicerade områden?

Tänk om lösningen är så enkel, men så extremt svår att tänka sig och ännu svårare att skapa på ett sätt som gör det funktionellt?

Tänk om det dessutom idag finns ett sådant system. En lösningen som leder. En typ av karta som inte säger någonting vid första anblicken, men efter en process blir en livboj ända in i friskheten? Tänk om....

Anders Tedestrand