PM - Medias reaktioner på Glasmenageriet

"Nina Gunkes forna sydstadsskönhet Amanda Wingfield, är en fighter, förfärlig och tragisk."

Robert Jelineks uppsättning på Teateri får överlag positiva omdömen efter premiären. Nina Gunke, Christian Arin, Anna Rydén och Emil Forselius ger sig nu ut på turné i mellansverige och södra Sverige. Turnén pågår till den 6 december med ett gästspel i Stockholm den 5-8 november.

Inför denna levererar vi de första recensionsklippen.

Nättidningen Nummer.ses Margareta Wiman skriver:

"Regissören Robert Jelineks iscensättning tillsammans med Teateri bjuder på flera skimrande expressiva, musikaliskt förstärkta ögonblick och enstaka scenerier som snyggt fångar upp de komplexa underströmmarna." ... "Sköra stunder, ibland förtvivlat nära publiken - drabbande till och med för de annars rätt skoningslösa unga åskådare som var på samma föreställning som jag. ...Scenbilden är kongenial (/Caroline Romare/). "

Vidare nämner hon ensemblens kvaliteteter (och dess regi):
"Nina Gunkes forna sydstadsskönhet Amanda Wingfield, nu prisgiven åt martyrskap, minnen, kontrollbehov, ambivalenta känslor - åt sitt ego. En fighter, förfärlig och tragisk. Anna Rydéns psykiskt sköra dotter Laura och hennes glasdjur. En gripande studie av en regredierad ung kvinna, förtryckt och sönderälskad av sin mor. Det ofta utsökta samspelet med Christian Arins broder Tom och de rörande scenerna med Jim (Emil Forselius) i andra akten."

Dock efterlyser Nummer.se tydligare framlyfta associationer till nutiden:
"Familjen Wingfield skulle möjligen må bra av en större dos 2000-tal." avslutar Wiman och ger uppsättningen 3 ansikten av 5, godkänt/sevärt.

Jönköpings-Postens Johan Fingal skriver:

"den duktiga ensemblen gestaltar sina roller med liv och kraft" ... "Nina Gunke dominerar scenen med en imponerande rolltolkning som man kommer att minnas länge"

Nättidningen Jnytts Andreas Söderlund ger uppsättningen 4 broar av 5 och skriver:

"Även om det är över 60 år sedan Glasmenageriet skrevs känns den fortfarande aktuell. ...  Ensemblen är värd evigt långa hyllningar."

Han skriver vidare: "Dotterns rädsla och nedtrycka självkänsla får publiken att gråta inombords. Sonens frustration, hans ständiga dragkamp mellan att hjälpa familjen eller fly ut i världen, får honom nästan att explodera. Och publiken vill explodera med honom."

Något som står i bjärt kontrast till SR P4 Jkpgs recensent Rikard Flykt, som i grunden dock är positiv: "Det här borde beröra, och så gör det inte det."