​Det rör på sig i våra frågor

I Januariavtalets punkt 28 står det att ”nya stambanor för höghastighetståg ska färdigställas”. Inte långt efter att bläcket torkade på avtalet började röster höjas kring höghastighetsbanors framtid. Tågföretagens bedömning är att kapacitetstaket är nått och järnvägen måste byggas ut för att Sverige ska kunna uppnå klimatmålen och lyfta över mer gods på järnväg samt skapa förutsättningar för att vidga arbetsmarknaderna så att vi kan pendla längre med rimliga restider.

Flera punkter i Januariavtalet har lett till kontroverser. Exempelvis är reformerna av arbetsförmedlingen och arbetsrätten känsliga teman, liksom finansieringen av nya stambanor. Föga förvånande hamnar tolkningen av skrivningarna i avtalet i centrum.

Nya omständigheter har tillkommit och pandemin har lett till en ekonomisk nedgång och hög arbetslöshet där stora infrastruktursatsningar borde kunna ses som ett verktyg för att återstarta ekonomin efter coronakrisen.

Vi har återkommande rapporterat om de enorma utmaningarna för tågföretagen med signalsystemet ERTMS eftersom det helt saknas en positiv investeringskalkyl för installation av ombordutrustning i loken. I ett läge när tågföretagen lider stort ekonomiskt till följd av nedgången i ekonomin och ett drastiskt resenärsbortfall måste man ifrågasätta de gigantiska investeringar som projektet kräver, där resenärer, transportköpare och skattebetalare får ta notan. Investeringarna måste ställas mot de nyttor projektet förväntas ge och som idag understiger kostnaderna.

Kristoffer Tamsons med fleras debattinlägg i SvD är därför välkommet och talar detta tydliga språk. Flera regeringar bär ett ansvar för en dåligt förberedd ERTMS-utrullning i Sverige men det är inte för sent att revidera utrullningsplanerna så att ställverk och signalsystem levererar och ekonomin håller för alla inblandade.