Nu blir distansbedömning en del av vardagen

Distansbedömningar blev lösningen för att klara Swedacs uppdrag under de akuta faserna av pandemin. Nu har erfarenheterna analyserats och framöver blir distansbedömningar en del av myndighetens vardag.

Från noll till hundra, ungefär så kan användandet av distansbedömning beskrivas under pandemins mest akuta fas. Från något som var otänkbart till ett verktyg som gjorde det möjligt att upprätthålla Swedacs uppdrag. Men nu blir distansbedömningar en del av myndighetens vardag. Sólveig Ingólfsdóttir, bedömningsledare på Swedac, har lett den grupp som har analyserat myndighetens erfarenheter och skapat en modell för distansbedömningar som blir ett av Swedacs verktyg framöver.

Berätta, vilka är de viktigaste slutsatserna i analysen av distansbedömningar under pandemin?
- Den absolut viktigaste slutsatsen är att distansbedömning är ett verktyg som fungerar och som nu blir en del av vår vardag. Inför varje uppdrag tittar vi på bedömningens syfte och gör en riskbedömning. Riskbedömningen avgör om det aktuella uppdraget är en bedömning som passar för distansbedömning. Slutsatsen kan vara att hela uppdraget är lämpligt för distansbedömning, eller att delar av uppdraget passar.

Vilka kriterier avgör om en bedömning passar för distans?
- Enkelt förklarat tar vi ställning till omständigheter på tre nivåer. Den första är bedömningens syfte, den andra är tekniska förutsättningar och den tredje är tid och effektivitet. De här tre områdena väger vi in. Swedac har också regelverk som styr oss, exempelvis sådana som internationella organisationer som IAF ställer upp. I IAF:s regler finns bland annat skrivningar som gör att vi behöver göra bedömningar på plats minst en gång under en tvåårs-period. Ett annat krav som Swedac behöver förhålla sig till är att vi ska utföra våra bedömningar så effektivt som möjligt. I vissa fall är bedömning på plats mest effektivt, i andra är distansbedömningar det bästa.

Hur ser fördelningen ut mellan bedömning på plats och bedömning på distans?
- Vi vet inte än. Efter pandemin har vi varit ute på plats ganska mycket för att respektera tvåårs-regeln. Men när vi har kommit i kapp den typen av obalans tror jag att vi kommer att öka andelen distansbedömningar igen.

Krävs det några särskilda förberedelser?
- I början av pandemin hade vi många uppkopplingsmöten för att säkra tekniken. Men nu är digitala möten en del av vardagen för de flesta.

Ställer den nya modellen några krav på teknik?
- Det här är en del i riskbedömningen, att vi kan vara trygga i att få in den information vi behöver med den teknik som finns. Om inte de tekniska förutsättningarna är på plats så passar inte distansbedömning. Just nu är det inte några avancerade tekniska förutsättningar som krävs men framåt finns mycket att utforska. Exempelvis om drönare kan bli ett verktyg. Men det där ligger längre fram i tiden.

Vilka reaktioner har Swedac fått från de verksamheter som bedömts på distans?
- För det meste väldigt positivt. De flesta ser fördelarna. En bedömning kan genomföras mer effektivt och utan så mycket resor. Vi kan exempelvis engagera experter med väldigt nischade kunskaper som inte arbetar i Sverige. Samtidigt finns såklart också de verksamheter som inte är redo att ta steget, bland annat på grund av tekniska förutsättningar. Dem bedömer vi på plats även i fortsättningen.