Gör inte om 1990-talets nedskärningar på skolan, politiker

Skolan går på knäna, men samtidigt finns möjlighet att dra lärdom av tidigare misstag. Det skriver företrädare för Sveriges elever, lärare och skolledare tillsammans med UNICEF Sverige.

Svensk skola är i djup kris. En undersökning från fackförbundet Sveriges skolledare visar att skolor i år har kostnadsökningar på närmare tio procent inom befintlig budgetram. Skolor tvingas till stora nedskärningar på lärare, elevassistenter, elevhälsa och olika stödinsatser.

Irreparabla konsekvenser

Konsekvenserna riskerar att bli irreparabla. Åtta av tio lärare tror, enligt en ny undersökning från fackförbundet Sveriges lärare, att nedskärningarna kommer att leda till att färre elever når kunskapsmålen. Två av tre tror att studieron kommer att minska och den psykiska ohälsan öka. Såväl i förskolan som i grund- och gymnasieskolan varnar lärare för att färre barn och elever kommer att få det stöd de behöver – något som i sin tur ökar lärares arbetsbelastning och stress.

De senaste decennierna har likvärdigheten i den svenska skolan minskat och skillnaderna mellan skolors resultat ökat. En likvärdig skola och utbildning av god kvalitet är avgörande för barns uppväxtvillkor. Omvänt riskerar en misslyckad skolgång att bli en väg in i utanförskap. Möjligheterna att utveckla sin fulla potential i livet begränsas, vilket påverkar den psykiska hälsan och riskerar att gynna de kriminella gängen. Forskning visar att skolmisslyckanden är en av de främsta riskfaktorerna för att senare i livet dömas för brott eller på andra sätt hamna utanför samhället.

Lämna inte skolan åt sitt öde

Lågkonjunkturen på 1990-talet ledde till kraftiga besparingar i landets skolor och förskolor. Resultatet blev en tillbakagång i elevernas kunskapsutveckling, vilket märks av än i dag. Till det kommer de effektiviseringskrav som bidragit till att många kommuner sparat på skolan år efter år. Nu går skolan på knäna, men samtidigt finns möjligheten att dra lärdom av tidigare misstag. Genom att prioritera skola och utbildning kan landet snabbare och starkare komma ur den ekonomiska krisen.

Statsminister Ulf Kristersson lovade i sitt tal i Almedalen att skolan inte skulle lämnas åt sitt öde. Det är välkommet, men tyvärr pekar de besked vi hittills har fått mot att löftet kommer att förbli ouppfyllt i regeringens höstbudget. Ansvaret vilar därmed ännu tyngre på kommunerna att göra det de måste – skydda skolan om nedskärningar görs.

Öka statens ansvar

Vi kräver att beslutsfattare på nationell och kommunal nivå

• Skyddar skolan från nedskärningar och säkerställer att satsningarna följer inflationen, för att säkra alla barns rätt till en likvärdig utbildning och skydda barn och unga som är i behov av extra stöd.
• Ökar det statliga ansvaret för skolan, dess finansiering, resursfördelning och likvärdighet i skolsystemet.
• Värnar landets skolledare och lärare. Fler ska vilja bli och förbli lärare och skolledare genom förbättrad arbetsmiljö, minskad arbetsbelastning, konkurrenskraftiga löner och möjligheter till fortbildning och utveckling.

Krisen i skolan är ett svek mot barn och unga, men i förlängningen mot hela samhället. De ansvariga för skolans finansiering måste agera nu. Det är dags att på allvar lyssna på och investera i barn och unga.

Embla Persson
Ordförande, Sveriges Elevkårer

Lilian Helgason
Ordförande, Sveriges Elevråd

Maja Sjögren
Förbundsordförande, Elevernas riksförbund

Ann-Charlotte Gavelin Rydman
Förbundsordförande, Sveriges Skolledare

Matz Nilsson
Förbundsordförande, Sveriges Skolledare

Åsa Fahlén
Förbundsordförande, Sveriges Lärare

Johanna Jaara Åstrand
Förbundsordförande, Sveriges Lärare

Pernilla Baralt
Generalsekreterare, UNICEF Sverige

Texten har tidigare publicerats i Altinget.