SLU Artdatabankens naturvårdspris 2021 går till Mats Rosenberg för hans livsverk att omvandla ett av människan förstört och sargat landskap till ett biologiskt myllrande område, numera Oset och Rynningevikens naturreservat. Förutom att arbeta med de tätortsnära områdena kring Örebro har Mats även drivit igenom storskaliga restaureringar i Kvismaren, samt arbetat med fågelsjön Tysslingen.
Många fågelarter som lever nära människor visar en nedåtgående trend - gråsparven har till exempel minskat med 70 procent i Europa sedan 1980. En tidigare studie från Polen visade att antalet fåglar i byar ofta minskar när äldre hus rivs och ersätts med moderna hus. Nu visar SLU och polska forskare att fåglarna också missgynnas av att äldre hus renoveras, till exempel för att bli mer energisnåla.
I stora delar av Europa präglas senmedeltiden av ödeläggelse, bl.a. till följd av digerdöden. Ödeläggelsens omfattning har varit omtvistad, men nu visar det sig att en del av svaret finns i lantmäterikartor från 1600-talet. I östra Mellansverige var fastighetsbildningen mycket rigid, och många gårdar som ödelades syns flera hundra år senare som egna, obebyggda fastigeter (utjordar) på kartorna.
År 2012 kungjorde Unesco att Sverige fått ett nytt världsarv, Hälsingegårdarna. Beslutet föregicks av ett över femton år långt nomineringsarbete, där olika ståndpunkter stöttes och blöttes mot varandra. Vissa hade regionalpolitik och ekonomisk utveckling som främsta drivkraft, medan andra främst värnade kulturvärden. Och mitt i allt fanns gårdsägarna. Om detta Martin Paju i en ny avhandling.
Fäbodarna var så gott som osynliga i svensk jordbrukspolitik under merparten av 1900-talet, men idag finns stödformer som är helt inriktade mot fäbodbruket. Det råder dock delade meningar om vad det är som ska stödjas. Är det en hotad kultur, biologisk mångfald eller ett miljövänligt jordbruk? Och går målsättningen att förena med dagens rovdjurspolitik? Om detta handlar en ny avhandling från SLU.
Den naturmark som bevarades när Järvafältet bebyggdes under 1970-talet har bitvis utsatts för stort slitage, men de växtarter som finns där idag är i stort sett desamma som de ursprungliga. Få nya arter har tillkommit, medan några av de känsligaste har minskat kraftigt. Om detta och om naturmarkens värde som resurs i stadsmiljöer skriver Oskar Forsberg i en avhandling från SLU.
Vägkanter, banvallar och kraftledningsgator har blivit en tillflyktsort för hotade arter från det gamla jordbrukslandskapet. En studie gjord av Centrum för biologisk mångfald visar att betydelsen av dessa människoskapade biotoper är mycket större än vad som tidigare varit känt.
SLU är universitetet som forskar och utbildar kring de biologiska naturresurserna, både på land och i vatten. Vi jobbar med hållbar utveckling av städer och landsbygd, dessutom verkar vi för människors och djurs livskvalitet och välbefinnande.
Vårt universitet producerar forskning i världsklass inom flera områden. Våra utbildningar leder till relevanta jobb, och vår kompetens är efterfrågad i näringsliv och samhälle. Vi verkar både lokalt och globalt för en hållbar, levande och bättre värld.
Box 7070
750 07 Uppsala