Tjuvjakten på de största växtätarna har oväntade konsekvenser

Vad händer med näringsämnenas kretslopp i en värld utan jättestora växtätare? Det frågade sig forskare i ett samarbete mellan SLU och Nelson Mandela University i Sydafrika. Det de fann var att ”megaherbivorer” såsom noshörningar och elefanter flyttar näringsämnen i motsatta riktningar i landskapet jämfört med mer sårbara växtätare som ansamlas på platser där det är lättare att undkomma attacker från rovdjur.

Studien har nyligen publicerats i tidskriften Current Biology.

På Afrikas savanner lever de flesta växtätande däggdjur under ett konstant hot om att bli ett rovdjurs nästa måltid. I sina försök att undvika detta öde positionerar de sig i ett "landskap av rädsla" – de undviker områden där ett lejon kan lura och samlas istället på öppna platser där de kan se faran komma. Genom att rovdjuren får sina bytesdjur att söka skydd i vissa delar av landskapet, är de dessutom en indirekt orsak till att växtätarnas spillning, dvs. näringsämnen, ansamlas i dessa områden.

De riktigt stora växtätarna, "megaherbivorerna", å andra sidan, är någorlunda skyddade från predation genom sin storlek. Det forskarna har kunnat visa är att megaherbivorerna helst betar i de förhållandevis säkra områdena, men att de sedan sprider spillningen relativt jämnt över rädslans landskap, och därmed omfördelar näringsämnena på savannen.

Studien avslöjar de invecklade sätt på vilka samspelet mellan olika arter kan påverka flödet av näringsämnen. Den väcker också intressanta frågor om hur näringsämnenas kretslopp kan påverkas av de många bevarandeprojekt som idag verkar för att stärka rovdjursstammar i olika delar av världen. Särskilt i ljuset av det faktum att det på alla kontinenter, förutom Antarktis, en gång i tiden fanns flera arter av megaherbivorer (bl.a. mammutar), som inte längre uppfyller sin roll i näringsämnenas kretslopp.

– Om tjuvjakten på elefanter och noshörningar tillåts fortsätta i samma omfattning som idag kan denna viktiga ekosystemtjänst snart gå förlorad för världen, säger Dr. Elizabeth le Roux, som är postdoktor vid Nelson Mandela University i Sydafrika.

Elizabeth le Roux arbetar inom ett stort forskningsprogram som studerar konsekvenserna av tjuvjakten på noshörningar. Programmet leds av universitetslektor Joris Cromsigt från SLU.

Mer information

Joris Cromsigt, universitetslektor
Institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå
070-676 00 97, joris.cromsigt@slu.se
https://www.slu.se/en/cv/joris-cromsigt/

Elizabeth le Roux, postdoktor
Centre for African Conservation Ecology, Department of Zoology,
Nelson Mandela University, Port Elizabeth, Sydafrika
elizabeth.liza.le.roux@gmail.com

Artikeln
Elizabeth le Roux, Graham I.H. Kerley, Joris P.G.M. Cromsigt. 2018. Megaherbivores modify trophic cascades triggered by fear of predation in an African savanna ecosystem. Current Biology 28, 1–7.
https://doi.org/10.1016/j.cub.2018.05.088

Pressbilder

(Får publiceras fritt i artiklar om detta pressmeddelande. Fotograf ska anges.)

Noshörning. Foto: Elizabeth le Roux

Noshörningar: Foto: Murray le Roux