SLU-studie: Hummerbeståndet mindre än man trott

Beståndet av hummer längs den svenska västkusten är betydligt mindre än vad man tidigare trott, det fluktuerar inte längre periodiskt och ett nytt datainsamlingsprogram behövs för att få bukt med den otillräckliga regleringen av fisket, visar en ny studie publicerad i dag i den internationella vetenskapliga tidskriften PLOS ONE. Studien har utförts av en grupp forskare på Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

– Vi har haft tillgång till en spännande tidsserie med fångstdata som har visat oss på tidigare okända trender i hummerbeståndet, säger Andreas Sundelöf, som lett arbetet.

Det nya arbetet använder en 135 år lång dataserie som sätter ett historiskt perspektiv på dagens hummerfiske. Bara ungefär en tiondel av beståndet finns kvar jämfört med år 1875. I dag fiskar cirka 9 000 personer med totalt cirka 100 000 tinor. Under 1880-talet fiskade cirka 1 500 personer med 26 000 tinor. Trots det jämförelsevis lilla antalet tinor fångade man mellan två och tre gånger så många humrar som i dag.

När man i studien kompenserade för den tekniska utvecklingen, att dagens tinor är minst dubbelt så effektiva som dåtidens, uppskattades beståndet i dag till mycket mindre än tidigare beräkningar. Effektiviseringen av fisket genom till exempel större motorer, lindragare, ekolod och GPS har underlättat fångandet av många arter, däribland hummer, och det måste man ta hänsyn till i beståndsuppskattning.

Man fann också att hummerpopulationen varierade på olika sätt under olika tidsperioder. Mellan 1875 och fram till 1940-talet fluktuerade populationen periodiskt med en cykel på 20 år på grund av naturliga täthetsberoende effekter, som en följd av att många individer lever tätt. I dag varierar beståndet till viss del på grund av temperaturvariationer mellan år, men framför allt på grund av fiskets omfattning.

Periodiska fluktuationer som orsakas av täthetsberonde faktorer är ovanliga. De nya fynden kan ge forskarna redskap att förstå populationers regleringsmekanismer, och hur vi bäst förvaltar biologiska resurser.

Trots den långa tidsserien som använts i studien, är det omöjligt att översätta tidsserien till hur mycket hummer det är rimligt att fånga ur ett hållbart perspektiv. För det behövs en annan analysmetod, som kräver bättre kvalitet på data. Mellan 1875 och 1956 samlade Hushållningssällskapet in statistik på hur många tinor och hur många humrar som fångades varje år. Efter 1956 saknas den typen av information och det forskarna baserar sina beräkningar på är uppskattningar från ett stickprov av fisket. Att göra en fullkomlig beståndsuppskattning, eller att förvalta hummer på samma sätt som man gör med andra kommersiellt viktiga arter är fullt möjligt, men kräver en formell datainsamling som ingen i dag vill stå för.

Hummerfisket regleras i dag i huvudsak av ett mått för minsta tillåtna storlek (80 mm över ryggskölden, mellan ögonhålans bakkant och ryggsköldens bakkant) och ett förbud mot att behålla honor som bär yttre rom. Den nya rapporten signalerar att den här regleringen inte är tillräcklig för att ha ett starkt hummerbestånd. Det finns flera alternativ till dagens reglering. Med en systematisk datainsamling kan regleringen göras adaptiv och uttaget av hummer kan då styras av tillgången på hummer de tidigare åren, anser forskarna.

Länk till artikel:

http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0058160

Länk till projektet ”Waking the deads”:
http://www.slu.se/sv/fakulteter/nl-fakulteten/om-fakulteten/institutioner/akvatiska-resurser/forskning/waking-the-deads/

För mer information:

Andreas Sundelöf, andreas.sundelof@slu.se, tel 010-478 40 36, 076-126 80 27