SLU-forskare: Ålförvaltning på rätt väg

Ålbeståndet är i dåligt skick. En ny utvärdering, gjord av Willem Dekker, forskare vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) visar att lämpliga skyddsåtgärder har genomförts i Sverige, men också att återhämtningen kommer att ta många år till.

Den europeiska ålen Anguilla anguilla (L.) har minskat starkt. EU beslutade 2007 om en förordning med åtgärder för att återställa ålbeståndet i Europa. I förordningen krävdes att medlemsstaterna till 2009 skulle ta fram en nationell ålförvaltningsplan (ÅFP). Till juli 2012 ska medlemsstaterna rapportera vad som gjorts inom ramen för planen och vilka resultat som uppnåtts vad gäller skydd och återuppbyggnad av ålbeståndet.

SLU publicerar nu en utvärdering av ålbeståndets status i Sverige och effekten av skyddsåtgärderna i den svenska ÅFP:n. Följande slutsatser dras:

1. målen för den svenska ÅFP:n är i stort uppfyllda,
2. den mängd ål som lämnar landet för lek i Atlanten, 25 procent, är lägre än den internationella miniminivån som är 40 procent av naturligt bestånd,
3. den genomsnittliga dödligheten under ålens livstid i Sverige är 25 procent, en dödlighet som förväntas tillåta en återhämtning av beståndet.

En låg dödlighet gör att beståndet kan återhämta sig, men den låga biomassan visar att det fortfarande är en lång väg att gå. En återhämtning förutsätter även att en majoritet av europeiska länder också uppnår en låg dödlighet.

På Västkusten har ålfisket reducerats väsentligt och sedan våren 2012 har det stoppats helt. Under kommande år kommer den minskade fiskeridödligheten att leda till en återhämtning av Västkustbeståndet av ål, så långt dagens bristande rekrytering nu tillåter.

För ål i sötvatten presenteras en ny uppskattning där bidraget från tidigare gjorda utsättningar dominerar. De förändringar som skett under senare år, i form av ökad mängd utsättningsål och en förskjutning mot vatten på Västkusten, kommer att ge effekt under de kommande 10-20 åren. Mängden lekvandrande ål från sötvatten förväntas minska fram till 2020 för att sedan återhämta sig till dagens låga nivåer. Förutsatt att nu (2011) gällande förutsättningar inte ändras, så kommer påverkan från ålfisket i sötvatten att långsamt klinga av. Inverkan från vattenkraftverk beräknas stabilisera sig eller öka, åtminstone fram till år 2030.

När det gäller ålfisket på Ostkusten, så visar en ny beståndsanalys på en låg dödlighet i ett mycket stort bestånd av vandrande ål härrörande från hela Östersjöbäckenet. Senare års fiskerestriktioner har reducerat ålfisket längs Ostkusten. Skyddsåtgärder i hela Östersjön och deras fördröjda effekt kommer att bestämma den framtida utvecklingen av ålfisket på Ostkusten.

Rapporten

Dekker, W. (2012). Assessment of the eel stock in Sweden, spring 2012. Aqua reports 2012:9. Swedish University of Agricultural Sciences, Drottningholm. 77 pp. http://www.slu.se/sv/fakulteter/akvatiska-resurser/sok-publikation/aqua_reports/

Kontakt: SLU, , institutionen för Akvatiska resurser, sötvattenslaboratoriet. Willem.Dekker@slu.se, Tel.+46 (0) 10-478 42 48