Se, väg, räkna – så ska den svenska älgstammen inventeras

I dag rapporterar SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och Skogsstyrelsen sina slutsatser till regeringen om hur vi ska få nödvändig kunskap om älgstammen och dess inverkan på skogstillståndet. Förutom avskjutningsstatistik, älgobservationer (Älgobs), spillningsinventering av älg och kalvvikter rekommenderas fyra utökade metoder; flyginventering av älg, åldersstruktur och reproduktion för älg utifrån skjutet material, hälsostatus och genetisk övervakning.

Regeringen uppdrog i år åt SLU, Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att föreslå kostnadseffektiva inventeringsmetoder som bör användas rutinmässigt inom älgförvaltningsområdena för att nå erforderlig kunskap om älgstammen samt dess foderresurs och inverkan på skogstillståndet.

För SLU:s räkning har uppdraget handlat om inventeringsmetoder som rör älgen och SLU rekommenderar, efter samråd med Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och en referensgrupp med företrädare för olika intressen, åtta tillförlitliga inventeringsmetoder för älgstammen. Deluppdraget rapporteras av SLU i form av manualer som kan laddas ned på www.slu.se/algmanual.

Fyra basmetoder rekommenderas att rutinmässigt användas; avskjutningsstatistik för älg, älgobservationer (Älgobs), spillningsinventering av älg och kalvvikter. Vidare rekommenderar SLU att fyra utökade metoder används givet behov och resurstillgång; flyginventering av älg, åldersstruktur och reproduktion för älg utifrån skjutet material, hälsostatus och genetisk övervakning. För kvalitetssäkringen föreslår SLU ett system med sex till nio nationellt representativa referensområden för metodutveckling, kalibrering, uppföljning och utbildning. Professor Göran Ericsson har koordinerat det fakultetsövergripande arbetet inom SLU.

– Grunden för den framgångsrika älgförvaltningen är att den år efter år använder sig av samma inventeringsmetoder och att metoderna är vetenskapligt utvärderade. Gör vi det leder det till ett bra beslutsunderlag som gör det möjligt att ta hänsyn till olika intressen i samhället, säger Göran Ericsson.

– De fyra basmetoderna fungerar, är kostnadseffektiva och är redan i dag det som Sveriges jägare och markägare på ett förtjänstfullt sätt samlar in data med, fortsätter Göran Ericsson.

Inventeringsmetoderna är vetenskapligt utvärderade och kan direkt användas inom ett älgförvaltningsområde (ÄFO). För att underlätta viltförvaltningsdelegationernas (VFD) arbete med det övergripande mål- och uppföljningsarbetet, har SLU i enlighet med uppdraget valt att fokusera på de metoder som kan användas för samtliga älgförvaltningsområden. Älgförvaltningsområden kommer preliminärt att variera i storlek över landet mellan 50 000 och en miljon hektar. Metoderna är adaptiva vad gäller areal och kan rutinmässigt användas. SLU har också tagit hänsyn till regeringsuppdraget om utbildning i adaptiv älgförvaltning genom att anpassa manualerna så att blir en del av det kommande utbildningsmaterialet.

Skogsstyrelsen har utvecklat nya metoder för foderprognoser samt för inventering av betesskador som är mer anpassade för södra Sverige.

– Det är viktigt att den nya älgförvaltningen får tillgång till beslutsunderlag kring betesskador och om fodertillgång. Det skapar bättre förutsättningar för en älgförvaltning anpassad till förutsättningarna i skogen, säger enhetschef Johan Wester, Skogsstyrelsen.

Skogsstyrelsen fortsätter arbetet med att färdigställa metoderna  under hösten och slutrapporterar i december.

För ytterligare information: 

Professor Göran Ericsson, SLU tel 070-676 50 12

Viltspecialist Christer Kalén, Skogsstyrelsen, tel 033-48 25 24