Meritpoängsystem bryter mot mänskliga rättigheter

Idag, torsdagen den 1 mars, ska utbildningsutskottet påbörja sin behandling av utskottsbetänkandet 2011/2012:UbU17 Högskolan. Detta betänkande har en stor och viktig betydelse för bevarandet av det svenska teckenspråket, ett av Sveriges språk, jämställt med de nationella minoritetsspråken i språklagen. Utskottets ledamöter har nu möjlighet att förändra det nuvarande meritpoängssystemet, som strider mot såväl språklagen som FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. 

Det svenska teckenspråket skyddas av språklagen och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Sverige undertecknat och därmed lovat att följa. Enligt den ska den svenska staten ”underlätta inlärning av teckenspråk”. Men när regeringen med utbildningsminister Jan Björklund i spetsen den 3 oktober 2011 presenterade ett meritpoängsystem för moderna språk, där man exkluderat ämnet ”Teckenspråk för hörande”, bröt de mot både FN-konventionen och intentionerna bakom språklagen!

Meritpoäng kan fås för studier i moderna språk såsom samiska, finska, persiska, swahili och somaliska, men inte för “Teckenspråk för hörande”. Detta alltså trots att det svenska teckenspråket är ett fullvärdigt språk och skyddat enligt Språklagen 9 § “Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket.” och 14 § “Var och en som är bosatt i Sverige ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket.”

Genom att inte ge ämnet “Teckenspråk för hörande” meritpoäng på samma sätt som moderna språk, så menar vi att regeringen underlåter att skydda ett av Sveriges minoritetsspråk. Därtill kommer att staten enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (artikel 21 punkt E) ska erkänna och främja användandet av teckenspråk.

Vi hyser en befogad oro att teckenspråkets ställning och användning försvagas när det blir mer lönsamt att läsa sådana språk som ger meritpoäng. Det är idag allt färre elever som läser teckenspråk som språkval inom grundskola och gymnasieskola. Samhället får mindre teckenspråkskompetens och en minskad rekryteringsbas till tjänster som ska erbjuda tillgänglig och trygg service för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet. Det kommer att bli svårare för Sverige att leva upp till de mänskliga rättigheterna, vilket regeringen bortser från. På sikt kommer detta att undergräva det som är avgörande för döva och hörselskadades delaktighet i samhället – att även hörande behärskar svenskt teckenspråk.

Sveriges Dövas Riksförbund befarar att priset för uteblivna meritpoäng för teckenspråk blir högt och får betalas i form av försämrad livskvalitet och samhällsservice för våra medlemmar och för andra med behov av kommunikation på teckenspråk. För döva, hörselskadade och personer med dövblindhet är tillgången till teckenspråkig samhällsservice, äldrevård, sjukvård, ledsagning, personlig assistans m.m. avgörande för att de mänskliga rättigheterna ska anses vara uppfyllda.

Regeringen diskriminerar alltså genom meritpoängsystemet teckenspråk som språkval, trots jämförbara ämnesplaner. Teckenspråket är ett visuellt språk och har en egen ämnesplan. Dock är Skolverkets ämnesplan för moderna språk och ämnesplanen för teckenspråk jämlika, det är bara något enstaka moment som skiljer dem åt.

Trots detta betraktas inte teckenspråk som ett modernt språk och ges därmed inte meritpoäng.  Vi undrar: Varför diskrimineras det svenska teckenspråket?

Språklagen säger också i § 14 att: “Därutöver ska [...] 2. den som är döv eller hörselskadad och den som av andra skäl har behov av teckenspråk ges möjlighet att lära sig och använda det svenska teckenspråket.”

Vilken nytta har unga hörselskadade av den intentionen i språklagen? De riskerar också att få betala ett högt pris för uteblivna meritpoäng för teckenspråk.  Detta är en grupp som vi nu vet får större delaktighet i samhället efter att de lärt sig teckenspråk.  Vi konstaterar därför att barn och unga med hörselskada tidigt i livet måste få möjlighet att lära sig svenskt teckenspråk som ett komplement till den talade svenskan.  Detta är inte minst viktigt när hörseln eller de tekniska hjälpmedlen inte räcker till och man måste förlita sig på teckenspråket för att kommunicera med andra.

Men då de flesta hörselskadade väljer att ha sin skolgång integrerat med hörande – där teckenspråk inte är en naturlig del - är deras enda möjlighet att lära sig teckenspråk, att läsa svenskt teckenspråk för hörande. Genom nu gällande meritpoängsregler ställs alltså hörselskadade elever inför det orimliga valet att läsa teckenspråk som de har oerhört stor nytta av, eller av strategiska skäl att läsa ett talat modernt språk och få meritpoäng - för att kunna komma in på sin drömutbildning. Hörande elever som har döva och hörselskadade föräldrar eller syskon kan också ställas inför det svåra valet mellan att läsa teckenspråk för en rak och enkel kommunikation med familjemedlemmar eller att läsa ett modernt språk och få meritpoäng.

Ingen ska behöva välja mellan att avstå sin drömutbildning eller delaktighet i samhället!

Sveriges Dövas Riksförbund och samarbetande förbund anser att det nuvarande systemet med meritpoäng för moderna språk direkt missgynnar teckenspråk och dess ställning i det svenska samhället.

Vi ställer frågan: Om inte Regeringen, Utbildningsutskottet och Riksdagen är del av det allmänna som ska skydda och främja det svenska teckenspråket och ta ansvar för att lagar och ratificerade FN-konventioner följs - vilka är det då som ska ge språklagen dess legitimitet och bevara teckenspråkets ställning i Sverige?

SVERIGES DÖVAS RIKSFÖRBUND

Ragnar Veer

Förbundsordförande

Vi står också bakom denna artikel:

HÖRSELSKADADES RIKSFÖRBUND Jan-Peter Strömgren, Förbundsordförande

RIKSFÖRBUNDET FÖR DÖVA, HÖRSELSKADADE OCH SPRÅKSTÖRDA BARN Jan Carlsson, Förbundsordförande

FÖRBUNDET SVERIGES DÖVBLINDA Pontus Degsell, Förbundsordförande

SVERIGES DÖVAS UNGDOMSFÖRBUND Henrik Sundqvist, Förbundsordförande

UNGA HÖRSELSKADADE Heléne Larsson, Förbundsordförande

DÖVBLIND UNGDOM Dennis LIndell, Förbundsordförande

Kontakt: Ombudsman Jenny Ek jenny.ek@sdr.org