Mer tolk för skattepengarna med ny myndighet

Tolktjänsten har ett demokratiskt uppdrag av yttersta betydelse för dövas, hörselskadades och personer med dövblindhets delaktighet i samhället. Tolkning, t ex användning av teckenspråkstolk, skrivtolk eller dövblindtolk, behövs inom utbildning, arbete och fritid.

Tolktjänstutredningen (SOU 2010:87) har klart och tydligt visat vad vi vetat länge – tolktjänstverksamheten fungerar inte bra idag. Ansvaret för tolktjänst är uppdelat mellan staten, landstingen, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Post- och Telestyrelsen. Tillgång till tolktjänst regleras av delvis motsägelsefull lagstiftning, vilket har lett till en djungel med oklara ansvarsförhållanden och onödig administration. Idag måste man t ex vara inskriven som arbetssökande på Arbetsförmedlingen för att få bidrag till tolktjänst, detta trots att man redan har ett arbete som man behöver tolk till. Detta är både absurt och kränkande.

Tillgång och kvalitet på tolktjänst varierar också stort beroende på vilket landsting man bor i. Utredningen pekar på att tolkanvändare kan nekas tolk i en region och beviljas tolk i en annan för samma tolksituation.

Tolktjänstverksamheten omsätter 300-400 miljoner skattekronor per år, men ingen har en samlad bild över uppdrag, kostnader eller användarmönster. Allt detta är resultatet av ett system som inte har hängt med i samhällsutvecklingen. Det duger inte. Här behövs ett nationellt samlat grepp.

Tolktjänstutredningen föreslår i sitt betänkande att all nuvarande tolktjänst samlas i en ny tolktjänstmyndighet inom, märk väl, nuvarande kostnadsram. Detta innebär en ingång för alla tolktjänstanvändare. En ny myndighet är ett stort och viktigt steg i rätt riktning för mer tolkning av högre kvalitet, likvärdig i hela landet.

En tolktjänstmyndighet skulle svara bättre för kvalitetsutveckling, uppföljning och statistikförsörjning än vad som är fallet idag. Ett samlat nationellt grepp behövs också för att göra det möjligt att utnyttja de möjligheter som modern IT-teknik ger med distanstolkning.

Men det som allra mest talar för en tolktjänstmyndighet är att en gemensam huvudman innebär ett mer effektivt utnyttjande av skattemedel.

Tolktjänstutredningen har haft såväl en referensgrupp som en expertgrupp. Båda dessa grupper är helt eniga om behovet av en ny tolktjänstmyndighet, vilket är att betrakta som unikt. En tydlig nationell huvudman skulle flytta på många av de hinder som finns för att samhället ska kunna utnyttja den resurs som vi är. Vi har viljan och kraften, men mycket av den går åt till att hantera ett onödigt komplicerat system.

Utifrån detta vill vi därför uppmana regeringen att ta fasta på tolktjänstutredningens betänkande och komma med förslag som leder till att utredningens förslag blir verklighet. En ny organisation som minskar de administrativa kostnadernas andel av de totala tolkkostnaderna – och förbättrar kvalitet i förmedling och utförande – är fullständigt i linje med målsättningen om en ändamålsenlig och kostnadseffektiv organisation.

Regeringen har alltså fått precis vad man efterlyste i direktiven - en bättre tolktjänst för dem det berör och en mer effektiv organisation. Det är bara att gratulera regering och riksdag som här har tillfället att slå två flugor i en smäll.

Ragnar Veer Förbundsordförande Sveriges Dövas Riksförbund

Jan Carlsson Förbundsordförande Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn

Jan-Peter Strömgren Förbundsordförande Hörselskadades Riksförbund

Pontus Degsell Förbundsordförande Förbundet Sveriges Dövblinda

Henrik Sundqvist Förbundsordförande Sveriges Dövas Ungdomsförbund

Dennis Lindell Ordförande Dövblind Ungdom

Kerstin Kjellberg Ordförande Vuxendöva i Sverige