Inget hinder för döva ge blod

Döva Johanna Kankkonen ville bli blodgivare, men på blodcentralen i Falun fick hon nej, trots att hon hade med sig en auktoriserad tolk. Personalen hänvisade till att det måste vara en specialiserad tolk.

Men blodcentralen i Falun har fel.

Många svenska teckenspråkstolkar är auktoriserade både på allmän nivå och som sjukvårdstolk, dvs har genomgått Kammarkollegiets auktorisationsprov. Därutöver har teckenspråkstolkarna förbundit sig att följa god tolksed och har tystnadsplikt.

SDR frågade Socialstyrelsen vad som gäller för blodgivning och fick svaret från juristen Anders Alexandersson:

"I Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2009:28) om blodverksamhet 6 kap. finns den reglering som är aktuell

I samband med nyanmälan som blodgivare finns ett krav på personlig intervju enligt 6 kap. 3 §, och det är i denna del det finns ett krav att de ska genomföra en personlig intervju och då kan det ur blodcentralens perspektiv vara svårt genomföra detta utan tillgång till godkänd tolk. Själva hörselskadan i sig utgör inget hinder för att bli blodgivare i de fall personen i övrigt är bedömd som frisk. Vid kontakter med myndigheter finns också en rätt till tolk enligt 8 § i förvaltningslagen (1986:223).

När en blodgivare blivit godkänd som givare och kommer för blodgivning finns enligt 6 kap. 11 § i SOSFS 2009:28 ett krav att som regel följa upp de lämnade uppgifterna med kontrollfrågor men även här finns möjligheten för blodcentralerna att hitta en rutin för detta genom exempelvis tolk eller skriftliga frågeställningar i samband med att hälsodeklarationen lämnats av blodgivaren.

Det finns utifrån dessa utgångspunkter inget sakligt skäl att neka någon döv blodgivning enbart utifrån hörselnedsättningen."

Ytterligare information kan lämnas av Stig Kjellberg skje@sdr.org.