Äntligen krafttag mot brottsligheten

Noterar att statsministern och justitieministern vill skärpa straffen för återfallsförbrytare. Det var väl bra och inte en dag försent? Varenda vettig människa vill väl att vi skall ha ett rättssamhälle där alla får en eller flera chanser att komma tillbaka i samhället efter att ha sonat sina brott, vårdats för sina problem eller dömts till villkorliga straff. Men när förtroendet är förbrukat och vissa individer visar sig vara notoriska återfallsförbrytare så säger det sig självt att ett antal villkorliga domar eller förmildrande omständigheter bör kunna plockas fram när vederbörande återigen skall ställas till ansvar för sitt beteende.

Det är glädjande att regeringen äntligen har ”tagit” en av Sverigedemokraternas tre stora frågor. Kan övriga partier skriva under på detta så behöver ju inte fler partier än nödvändigt träta i Riksdagen.

Sverigedemokraternas andra stora fråga är ju också så självklar att alla landets invånare och politiker borde kunna skriva under på det, nämligen att alla har rätt till en trygg och värdig ålderdom. I den goda morgondagens Sverige måste det ju vara lika enkelt som självklart. Låt den som är i behov av vård eller dennes anhöriga ha tillräckligt många bra alternativ att välja på så tar man ju det man finner lämpligast. Motsvarar leverantören inte förväntningarna så är det ju bara att byta.

Sverigedemokraternas största fråga är som bekant att vi skall ha en ansvarsfull invandrarpolitik! Men det vill väl alla? Eller? Problematiken idag är ju att frågan är så politiskt inkorrekt så att ingen vågar diskutera den. Det är ju ingen hemlighet att Sverige i årtionden har haft en förhållandevis generös flykting- och invandrarpolitik. Problemet i dag är ju inte hur många nya svenskar vi får hit via inflyttning utan att hundratusentals människor har kommit hit, med förhoppningar eller i villfarelse, om att kunna skapa sig en framtid för sig och sin familj. Men att detta grusas på grund av politik som stänger dem ute från både arbetsmarknad och därmed gemenskap under överskådlig tid.

Det som verkar vara ett problem i debatten är hur politiken och även media skall förhålla sig till den här stora gruppen av nysvenskar samtidigt som vi har i princip lika många unga svenskar utan utbildning eller andra som av olika anledningar och problem inte kommit in eller slagits ut från arbetsmarknaden. Nästan en miljon människor står utanför arbetsmarknaden - majoriteten tyvärr utan något som helst hopp om att någonsin komma in i gemenskapen.

Det går inte att ställa dessa grupper mot varandra utan alla måste få samma chanser att få vara med i samhällsbyggandet. Skall vi kunna ställa krav på våra invånare måste vi också skapa bra möjligheter för våra företag att erbjuda arbeten efter individuell förmåga. För att detta överhuvudtaget skall bli möjligt så måste dock en hel del ”heliga kor” slaktas och en hel del nytänkande och kreativa reformer genomföras. Företagsamheten är det viktigaste fundamentet i hela samhället. Endast med frisk och bra företagsamhet kan vi bygga det gemensamma och starka välfärdssamhälle vi alla vill ha.

Sverige kan ännu bättre

Joe Formgren, kreantreprenör