Svenska Botaniska Föreningen är kritisk till utredningen och remissen om ”Tillgängliga stränder – ett mer differentierat strandskydd, SOU 2020:78

Svenska Botaniska Föreningens remissvar ”Tillgängliga stränder – ett mer differentierat strandskydd”, SOU 2020:78.

Svenska Botaniska Föreningen (SBF) har beretts tillfälle att lämna synpunkter på denna remiss. Föreningen vill lämna följande synpunkter:

Övergripande kommentarer

Utredningen och remissen koncentrerar sig huvudsakligen på en uppluckring av nuvarande strandskydd och att det ska bli lättare att exploatera stränder framför allt utanför tätbebyggda områden.

Strandskyddet bör inte luckras upp ytterligare utan bör skärpas upp och samma regler och begränsningar bör gälla i hela landet, samt att bestämmelserna även ska gälla för de areella näringarna, främst skogsbruk, så att större hänsynszoner tillämpas gentemot stränder av alla slag. Dessutom så drar en byggnation/exploatering oftast till sig flera byggnationer/exploateringar.

Ökad exploatering i strändernas närhet, även om det ej sker på själva stranden, påverkar kvalitéerna radikalt, genom att betande fåglar som gäss mm undviker stränder nära bebyggelse vilket medför en försämrad hävd och en ökad konkurrens från högväxta gräs och missgynnande av hävdgynnade lågväxta arter. Fågelbete (främst av gäss) och bete av klövvilt inklusive tamren är idag den dominerande hävdformen efter våra stränder och mycket viktig för den biologiska mångfalden.

I linje med EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 så satsar EU stora resurser på restaurering av natur för att vända trenderna för den biologiska mångfalden och få fler naturtyper och arter att uppnå gynnsam bevarandestatus. För att inte motverka de satsningarna så bör strandskyddsbestämmelserna skärpas så att inte fler stränders biologisk mångfald påverkas negativt och de redan påverkande inte försämras ytterligare.

Generellt försvårande för datainsamling av uppgifter av växter och djur vid ytterligare exploatering av stränder. Som nämn i utredning är strandzoner artrika på grund av mötet mellan vatten, våtmark och fastmark och möjligheterna att kunna inventera dessa av ideella botanister mm riskerar att avsevärt försvåras. Den ideella datainsamlingen om uppgifter av växter och djur är i Sverige den totalt dominerande datafångsten.

Som påpekas i utredning är sträckan stränder vid små sjöar och vattendrag (där strandskyddet föreslås att tas bort) av ansenlig längd och areal (enbart strandzonen vid smala vattendrag utgör mer än 5 procent av Sveriges yta) och den helt dominerande när det gäller sötvattenstränder. Till övervägande delen är dessutom dessa stränder fortfarande opåverkade eller högst marginellt påverkade av regleringar. Det vill säga att det är miljöer som till stor del är endast marginellt påverkade av mänskliga aktiviteter. Undantaget från detta är de strandmiljöer vid mindre sjöar och vattendrag som påverkade av skogsbruk, vilket tyvärr är en ansenlig del av dessa miljöer, eftersom hänsynsreglerna gentemot sjöar och vattendrag har för snålt tilltagna ridåer för att inte påverka strandmiljöerna. Detta ger att de strandmiljöer som fortfarande är någorlunda opåverkade är extremt viktiga för den biologiska mångfalden.

Förslaget med en ökad differentiering av strandskyddet i Sverige, att stärka det i området med högt exploateringstryck och lätta det i områden med lägre exploateringstryck riskerar att försämra situationen radikalt för den biologiska mångfalden. Att underlätta lätta för exploatering inom opåverkade eller lite påverkade områden leder till fragmentering av de sammanhängande någorlunda orörda stränder som finns kvar i Sverige, vilket förutom att slå sönder stora sammanhängande strandområden på sikt leder till att de arter som är beroende av dessa miljöer på sikt får svårare att överleva och sprida sig. Många arter har stränder som transportleder och spridningsvägar, både växter och djur, och både på land och i vattnet. Alla strandnära anläggningar som bryggor, bodar mm påverkar dessa spridningsleder både på land och i vattnet och förändrar även det strandnära strömningsmönstren som försvårar för planktoniska stadier av växer och djur att sprida sig.

Strandzonen har liksom bryn och andra övergångszoner mellan olika livsmiljöer enormt stor betydelse för den biologiska mångfalden och måste sparas. Landskapet idag är antingen eller och inga reträttmarker finns kvar i delar av Sverige för att buffra vid exceptionella år med torka eller stora regnmängder inte heller som buffert vid klimatförändringar. Idag finns minst reträttmark i exploaterade delar av landet men framöver kan det bli lika viktigt i hela landet.

Många arter som lever i vatten har en del av sin livscykel på land ex grodor och sländor, vilket förutsätter att dessa miljöer finns i vattnets omedelbara närhet eller att det inte finns hinder för vandring eller spridning till dessa miljöer beroende på art.

Kunskapsläget

Sveriges söt-, brack- och saltvattenstränder är bland miljöer vars biologiska mångfald är sämst känd. Både statlig och ideell naturvård harfrämst satsat på kunskapsinhämtning i skogen och odlingsmarken och till en viss del även i större våtmarker, medan stränder av alla slag tillsammans med fjällen varit lågprioriterade. När det gäller sötvattenstränder så är saknas dessa nästan helt inom Art- och Habitatdirektivet. Vattenmiljöerna inom sjöar och vattendrag är väl företrädda, men strandmiljöerna, förutom de hävdade saknas. Det är därför fel att stödja sig på det befintliga kunskapsunderlaget om vilka stränder som är värdefulla för biologisk mångfald eller ej. Det enda man kan säga utifrån det nuvarande kunskapsläget är att vissa stränder är värdefulla på grund av att de är inventerade. Merparten av stränderna har man ingen eller ytterst bristfällig kunskap om.

Strandskydd vid anlagda vatten

Att generellt undanta anlagda vatten från strandskyddet anser vi vara oförenligt med bevarandet av biologisk mångfald. Åtskilliga vatten har anlagt för att gynna biologisk mångfald eller har som bieffekt relativt det ursprungliga syftet blivit värdefulla för biologisk mångfald.

Anlagda vatten kan ha mycket stora värden för växter och särskilt djur i områden där naturliga vatten är en bristvara.

Fri passage längs stränder

En rättighet som redan ska garanteras enligt gällande bestämmelser, men som alltmer ifrågasätts av markägare sedan den senaste lättnaden av strandskyddet trädde kraft. Våra inventerare och floraväktare får allt svårare att få tillträde till strandområden med strandnära bebyggelse, för att inventera växter eller övervaka hotade kärlväxter. Med en ytterligare uppluckring av strandskyddet befarar vi att tillträdet till stränderna ytterligare kommer att försvåras.

Klimatanpassningar

Det enda som tas upp är anläggningar för att skydda befintlig bebyggelse mot översvämningar. Men under rådande klimatförändring med mer frekvent extremväder är ett fortsatt strandskydd en garant för att samhällets kostnader för ökade skador på egendom på grund av översvämningar genom att undvika att exploatera i strandnära miljöer. Att beakta detta framtidsscenario är minst lika viktigt som att nyttja strandskyddet för att undvika strandnära byggnationer längs våra kuster i södra Sverige. Detta för att undvika stora problem och kostnader i samband med stigande havsytenivåer. Det måste även finnas utrymme för de speciella strandarterna som lever i denna miljö att kunna backa tillbaka in mot land, när deras nuvarande livsutrymme med tiden hamnar under vatten.

Effektivare tillsyn

Vi håller med utredningen om ökade anslag för tillsyn av strandskyddet, men det bör förutom extra resurser för utbildning även tilldelas ytterligare resurser till länsstyrelserna för att kunna utöka tillsynen på ett verkningsfullt sätt.

Mora Aronsson,

Ordförande,

Svenska Botaniska Föreningen (SBF)