Mora Aronsson är ny ordförande för Svenska Botaniska Föreningen

Svenska Botaniska Föreningen har en ny ordförande. På årsmötet i Uppsala 14 mars valdes Mora Aronsson som efterträdare till Eva Waldemarson. Vi träffar honom i naturreservatet Årike Fyris i Uppsalas utkant.

För de som inte känner dig, kan du berätta lite om dig själv?

— Jag är en botanist som kommer från Sörmland men som numer bor i Uppland, närmare bestämt i Övergran mellan Enköping och Kungsängen. De senaste 30 åren har jag jobbar på SLU Artdatabanken, dels som kärlväxtsansvarig och för att koordinera floraväkterier innan Svenska Botaniska Föreningen tog över det arbetet. Idag jobbar jag mest med internationell naturvård, främst med miljöövervakning i Arktis och som kompetensstöd när det gäller biologisk mångfald för EU-kommissionen, samt på hemmaplan med invasiva främmande arter.

Vad kommer du som ny ordförande att jobba mest med?

— På kort sikt kommer det vara att fortsätta att utveckla den verksamhet som redan pågår och stödja bra initiativ. Vi hade ju en workshop om föreningens arbete i lördags innan årsmötet och resultatet från den är något som vi i styrelsen kommer att jobba vidare med för att stödja botaniken i Sverige. Det handlar om fyra olika delar, dels vilken roll våra tidskrifter ska ha framöver. Sedan kommer vi att satsa en hel del på att värva nya medlemmar, inte minst yngre växtintresserade med inspiration från det norska projektet ”ung botaniker”. För det tredje så har vi flera inventeringsprojekt igång som vi gärna vill synliggöra mer och bland annat leda fram till en ny atlas över de svenska växterna. Och slutligen kommer vi jobba med att få en bättre utväxling inom naturvård, att den botaniska information som de botaniska föreningarna är med att samla in också kommer till nytta när det gäller skydd och skötsel av natur i Sverige.

Skulle du säga att botaniken är viktig för samhället idag?

— Absolut. Botaniken och i synnerhet växterna är en av grundpelarna i hela ekologin. De flesta andra organismer är ju beroende av växterna primärt eller sekundärt. Det är också där som vi har många av de ekosystemtjänster som är väldigt på ropet idag. Och för att vi ska kunna bibehålla de här levande systemen så behövs det en botanisk kunskap.

Har inte botaniken glömts bort när man pratar om biologisk mångfald idag?

— Ja, alla de här modeorden som funnits de senaste femtio åren – ekologi, ekosystemtjänster och biologisk mångfald – det är väldigt lätt att det handlar om stora djur och fåglar. Och växter behövs ju för de pollinerande insekter som det ofta pratas mycket om. Samtidigt finns det ju andra ännu mer bortglömda grupper. Men visst, det är ingen jämnvikt.

Hur kan du själv bidra till att öka det botaniska engagemanget framöver?

— Jag hoppas att mina nätverk från de decennier jag jobbat med botanik och naturvård kan synliggöra den verksamhet vi har och på det viset få fler engagerade och fler intresserade.