Sommarsamtal med Erika Lickhammer

Inget går som Erika Lickhammer har planerat men det går ganska bra för henne ändå. - De brukar säga att jag har allt jag inte ville ha, säger Erika Lickhammer, 25-åringen som etablerat sig bland toppryttarna både i Sverige och Holland och knackar väldigt hårt på dörren till landslagets spetsgrupp. Hon älskade skolan - men hoppade av efter nian Hon avskydde ämnet engelska - nu talar hon det varje dag Hon ville inte åka utomlands - nu har hon Holland som hemmaadress I holländska Roggel har hon egen gård med försäljnings- och tävlingsstall, har närmare tjugo hästar i träning och är så långt från den blyga lilla plugghästen på Gotland som inte ville åka utomlands, tala engelska och bara ägna sig åt sina djur, som det bara går. Även om hon vid något tillfälle kaxigt sa till sin äldre syster att; jag ska inte gå gymnasiet, jag ska bli hoppryttare! så var det inte riktigt så här hon såg sin framtid. - Allt blev ju helt fel men ändå helt rätt, säger Erika som inte vill byta sin tillvaro mot något annat. Vi träffas vid framridningsbanan på en av de stora internationella tävlingarna i Europa. Erika må vara ung och inte så storväxt, men i sina kollegors ögon, den internationella hoppeliten, är hon en like och möts respekt och gillande. De första stegen mot Holland togs på Gotland där Erikas föräldrar sysslade med trav. Erika och hennes syster hängde på Skrubbs, travbanan i Visby, och snart stod ett russto, Lady Blue i stallet. Det skulle bli ponnytrav. Men det gick ju inte? - Jag var för ung för att få körlicens så det fick bli montélicens i stället. Efter några lektioner på ridskola fortsatte Erika på egen hand och ridvägen slingrade sig via western och dressyr allt närmare hoppningen. I botten ligger Erikas oerhört stora och brinnande intresse för djur. Alla djur. - Jag har haft kaniner, fåglar, höns, vad du vill och jag har alltid tagit hand om dem själv. Det var tidigt mitt jättestora intresse. Lämnade skolan Nu har Erika hunden Cocos, som följer henne som en skugga på hemmaplan och på tävlingsplatsen. - Hon är med överallt men hon vet så väl att hon inte får gå in på själva banan. Märkligt hur de lär sig? Efter grundskolan stod Erika Lickhammer inför ett val - skolan eller hästarna. - Jag älskade verkligen skolan! säger hon med eftertryck. - Jag sov aldrig, pluggade jämt och skulle vara bäst i allt. Samtidigt hade jag fyra hästar att rida så det fungerade ju faktiskt inte. Så Erika fattade första beslutet som var fel men ändå rätt. - Jag rekommenderar verkligen ingen att hoppa av skolan, men för mig fungerade det. Jag hade tänkt läsa naturvetenskaplig, en utbildning jag inte haft så stor nytta av nu, när språk och ekonomi är vad jag har användning för. Landslagsledningen för de unga ryttarna fick upp ögonen för den talangfulla ryttarinnan som vid det här laget flyttat till Vetlanda och hon kom med i ungdomslandslaget. I stället för gymnasiet blev det en elevplats hos Peter Eriksson, och en fortsättning som elev på Flyinge. - Nu efteråt har jag insett hur mycket jag lärde mig av tiden hos Peter. Susanne Brodin kom med erbjudandet om ett jobb som beridare som Erika tog. - Hos Susanne fick jag med tiden mer och mer ansvar, och när hon så småningom slutade, hyrde jag in mig hos henne och startade eget. Hon hjälpte mig att reda ut alla frågetecken. Vändpunkt Så kom vändpunkten i Erikas liv. Angelie von Essen fick med Erika på en träning för den holländske toppryttaren Eric van der Vleuten. - Jag talade knappt engelska och vågade egentligen inte öppna mun, men helt plötsligt hör jag mig själv fråga Eric om jag fick komma till honom och träna, säger Erika och ser i denna dag lika förvånad ut som hon måste känt sig då. Det var en liten Erika med nerverna på spänn som körde in på Erics stallplan med hästarna bak i transporten. En månad senare var det en tuff tävlingsryttare som satte sig vid ratten med en enda tanke i huvudet: - Jag måste komma tillbaka! - Det var en vändpunkt i mitt liv, verkligen. Jag fick självförtroende och hittade en annan sida av mig själv. Hela den internationella tävlingsvärlden hade känts så avlägsen men jag upptäckte att det var en rolig värld och att det faktiskt kunde finnas en plats för mig där. När beslutet väl var fattat, att träning och tävling skulle bedrivas med ett stall i Holland som bas, kom dagen när hästägarna skulle meddelas förändringen. Erika räknade med att ta sina egna hästar med i transporten. - Det var ett tungt beslut som kändes i maggropen, jag har haft så väldigt bra samarbete med mina hästägare. Och det ansåg tydligen hästägarna också för den ena efter den andre hade samma önskemål: - Kan du inte ta med vår häst? Nu har Erika precis flyttat till ett nytt ställe där hon hyr in sig och hästarna. OS ska ju av tradition vara det stora målet för alla ryttare med självaktning och visst kan Erika se sig själv i den blågula dressen. - Men det är ett delmål, jag är så nöjd med att det jag har, att jag klarar av det och jag riktigt njuter av det. Självförtroendet hon fick vid första besöket i Holland finns kvar utan att för den skull göra henne mindre ödmjuk. Hon vet att hon kan, det märks i den lugna och självklara attityden, men hon det finns inte ett uns av stöddighet hos henne. Och det är fortfarande kärleken till djuren som driver henne. I ur och skur, varje dag, finns hos hästarna, stallkatten och Cocos. - Det är kul att allt runtomkring fungerar men det är tiden med mina djur som gör mig riktigt glad! Sommar betyder tävling för Erika. - Jag älskar sommaren med sol och värme, men framför allt förknippar jag det med tävling. För Erika, och de flesta ryttare med ett gäng hästar i träning, betyder tävlingshelgen också avkoppling. Tid att sitta och prata i lugn och ro mellan klasserna, tid att göra något utanför tävlingsplatsen, tid att ge hästarna ett par extra minuter, till skillnad mot veckorna där vardagen är inrutad med träning, stallskötsel, underhåll av anläggningen och tid för hästägare, köpare och eventuella elever. När vi träffas på pannkakshuset i Rotterdam har Erica precis varit med och tagit Sverige till en femteplats i fjärde omgången av superligan. Med Irco Mac gjorde hon en felfri runda över hindren som ligger på 1,60 meter och det innebär att hon tagit steget in i den högsta divisionen. - Tanken var ju att jag skulle fortsätta på den nivån jag var ett tag till innan jag gjorde debut i de här stora sammanhangen? - Så det blev ju fel det också, säger hon med ett stort leende och glitter i ögonen. Erika Lickhammer i korthet 25 år Bor i Roggel, Holland Läser: John Grisham bland annat. Jag läser på engelska för att förbättra språket, ibland med lexikon i handen. Film: Hinner inte, ser inte mycket på TV heller. Ser helst sport när det blir av. Favoritmat: Jag är helt värdelös i köket, det är min svaga punkt. Men jag kan grilla och tycker om en rejäl köttbit. Dricker: Cola light Familj: Pappa, mamma, fyra syskon, pojkvän Tävlingsmeriter: Regerande svensk mästare i hoppning och framgångsrik på de internationella tävlingsbanorna. Lycklig senast: Helgen i Gelderland där Irco Mac gick felfri genom tre stora klasser och vi var trea i Grand Prix. Det var total lycka! Tränar själv: Jag höll på mycket med friidrott som yngre. Nu simmar jag tillsammans med några kompisar och åker inlines ibland. Lärt sig holländska: Inte riktigt men det kommer nog. Jag förstår, men svarar på engelska än så länge.