Nya etiska riktlinjer för hjärt-lungräddning (HLR) från Svenska Läkaresällskapet, Svensk sjuksköterskeförening och Svenska HLR-rådet

Etiska riktlinjer för hjärt-lungräddning (HLR)

När en människa drabbas av plötsligt hjärtstopp gör
läkare och annan sjukvårdspersonal i regel sitt yttersta för att få igång
hjärtat igen och återställa övriga livsfunktioner. Den systematiska serie
åtgärder som brukar vidtas går under namnet hjärt- och lungräddning (HLR).

I vissa situationer kan återupplivning av en patient
vara mindre etiskt försvarbart än att låta döendet ha sin gång. För att ge
vägledning till sjukvårdens personal om när det kan vara aktuellt att avstå
från HLR har Svenska Läkaresällskapet tillsammans med Svensk
sjuksköterskeförening och Svenska HLR-rådet utfärdat etiska riktlinjer.

Grundprincipen i det etiska övervägandet är att väga
nytta mot risker och att ta hänsyn till patientens egen vilja. I riktlinjerna
beskrivs tre skäl som kan motivera ett förhandsbeslut om att avstå från HLR:

1. Personen som drabbas av hjärtstoppet har tidigare
uttryckt en önskan om att HLR inte ska sättas in och som finns dokumenterad.
Det är inte så sällan som gamla och svårt sjuka människor uttrycker en sådan
önskan. Av riktlinjerna framgår att en sådan önskan ska respekteras om
patienten är beslutsförmögen. Om personen inte är beslutsförmögen bör man
respektera en tidigare eventuellt uttryckt önskan om att avstå från HLR. Samråd
bör ske med anhöriga för att ta reda på vad personen skulle ha önskat.

2. Ansvarig läkare kan på medicinska grunder ta
ställning till att avstå från HLR. Det gäller framför allt då döden är nära
förestående och/eller att utsikterna att återställa cirkulation och andning
bedöms som minimala eller obefintliga.

3. Ansvarig läkare bedömer att HLR inte är till gagn
för patienten. Detta kan också uttryckas som att inte ”ligger i patientens
intresse” eller ”är till nytta för patienten”. Denna bedömning ska utgå från
patientens perspektiv och egen värdering av sin livskvalitet. Ett sådant beslut
ska baseras på en noggrann, individuell bedömning.

I riktlinjerna framhålls vikten av att samtala med
patienter och närstående innan ett hjärtstopp inträffar, om så är möjligt.
Sådana samtal bör ske i god tid innan patienten förlorar sin beslutsförmåga.
Som regel önskar patienten samtal av detta slag och det är viktigt att så sker
i större utsträckning i svensk sjukvård än vad som är fallet idag.

Avsikten med dessa riktlinjer, som alltså är de
första i sitt slag i Sverige, är att de ska fungera som norm för beslut om ”ej
HLR” i sjukvården över hela landet.

Mer information

Anders Ågård, ansvarig för framtagandet av riktlinjerna, 076-136 03 64, anders.s.agard@vgregion.se, Ingemar Engström, ordförande i Läkaresällskapets etikdelegation 070-653 33 35,
Agneta Davidsson Ohlson, Svenska Läkaresällskapet 08 440 88 75.